Mejla

Daniel Swedin

Vi älskar att älska det mörkaste hatet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

LEDARE

Har det någonsin känts så hopplöst som vår­vintern 2015?

Det är lätt att bli ­nedslagen när man bläddrar i en svensk tidning eller när man ­sätter sig i soffan för att se på tv.

“Uppdrag granskning” i SVT visar oss antisemitismen i Malmö och islamofobin i Södertälje. Expressen bjuder på en artikelserie om hatet mot kvinnor

i slöja. Dagens Nyheter publicerar långa och välskrivna texter om judehatare i Frankrike och rasbiologer på Karolinska sjukhuset.

De journalistiska prestige­projekten i dag handlar om att granska och visa upp rasism, kvinnohat och människors ­ondska.

I november nominerades ­Expressen och Research­gruppen till Stora journalist­priset i kategorin årets avslöjande. Tidningen och gruppen har tillsammans kartlagt anonyma skribenter – inte sällan aktiva i Sverige­demokraterna – på ­rasistiska ­sajter. I mars i fjol

fick Researchgruppen och ­Expressen en Guldspade för granskningen.

Och i vår har TV3:s program ”Trolljägarna” nypremiär. Här söker Robert Aschberg upp näthatare och konfronterar dem.

Mycket är helt nödvändig journalistik, som för många leder till en fråga: Är det så här illa?

För många är svaret ja. Men har det blivit värre? För det är ju så det känns, när ondskan väller över en.

Å ena sidan visar alla ­data att Sverige blir ett ­tolerantare och tryggare land än förr. Vi är positivare än någonsin till flykting­invandring och enligt Brotts­förebyggande ­rådet, BRÅ, minskar ­otryggheten. Antalet polis­anmälningar med hatbrottsmotiv har minskat, enligt den senaste ­statistiken.

Å andra sidan oroas FN över att allt fler hatbrott mot etniska minoriteter sker i Sverige. Och att allt fler kvinnor uppger, enligt Brå, att de utsätts för hot och ­trakasserier.

Olika bilder som är lika sanna, och för människan som utsätts för hatbrottet är en minskande trend en klen tröst.

Samtidigt tycks tillgänglig­heten till hat, kränkningar och ondska – sådant som alltid ­funnits där – vara större än ­någonsin.

Och det handlar inte bara om de kommersiellt framgångsrika och journalistiskt goda repor­tagen.

När medier granskar näthat så citeras det ur den värsta sörjan på hatbloggar, det djupdyks i internets reaktionära dypölar för att hitta de mest motbjudande formuleringarna. Och vi vill se, vill läsa, förfasas, kanske till och med hitta några bra tillskott till det egna ordförrådet.

I sociala medier finns det ­särskilda sidor och konton helt vigda åt att uppmärksamma ­olika sorters hat och olika sorters hatare. Om man i din vardag ­”bara” drabbas av afrofobi kan man snart utsätta sig för judehat ­någon annanstans.

Kanske hjälper det oss att få upp ögonen för strukturer och mekanismer vi inte kan och inte vill se.

Men jag kan inte göra mig kvitt känslan att när vi alla hjälps åt att sätta ondskan i centrum så blir vi blinda för annat.

Tänk om den ständiga ­när­varon av hat på sikt distorderar vår ­uppfattning om ­vilka vi och våra medmänniskor är?

Det vore en inte så liten ­seger för de mörkerkrafter som vill söndra och härska.

Av: 

Daniel Swedin

Publisert:

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Hatet på Flashback

Uppdrag granskning

Näthat

Daniel Swedin