ÅSIKT

Sluta slira, Carl Bildt

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Reaktionerna mot blodbadet i Burma har hittills varit verkningslösa.

Juntan har tagit kontrollen igen. Jakten på oppositionella fortsätter.

När utrikesminister Carl Bildt framträdde i K G Bergströms intervjuprogram nöjde han sig ändå med vaga och sliriga svar på frågan om vad som behöver göras för att pressa juntan.

När Bergström frågade om EU-sanktioner, ett krav Desmond Tutu reste tidigare i samma program, uppgav Bildt att ”vi” redan har skärpt sanktionerna mot juntamedlemmarna.

Några sådana beslut hade då inte fattats. I går beslöt EU:s utrikesministrar att ”i princip” skärpa sanktionerna. Men de har ännu inte klargjort på vilket sätt.

Och Bildt gav inget besked om sin egen uppfattning i frågan.

Möjligen var det Tutus krav i sig självt som var störande för utrikesministern. Moderaterna motsatte sig kraftfullt sanktionerna mot Sydafrika på 1980-talet.

I nästa andetag blandade Bildt ihop frågan om ekonomiska sanktioner med det humanitära biståndet till Burma.

”Ska vi ge humanitär hjälp? Ska vi hjälpa barnen i Burma? Även om den hjälpen då kan uppfattas som att man hjälper någon på något sätt. Jag tycker att det är ett moraliskt problem som vi måste ta tag i.”

Det skulle krävas en språkvetare, eller möjligen en skitsnackskonsult, för att reda ut innebörden i den formuleringen.

De flesta i den burmesiska demokratirörelsen anser att omvärlden bör ge humanitärt stöd till Burmas folk. Läkare utan gränser har länge arbetat där, liksom flera FN-organ för fattigdomsbekämpning. Juntan har beskurit deras rörelsefrihet och flera organisationer har av det skälet valt att lämna landet.

Men den avgörande frågan är ekonomiska sanktioner. Där har Aung San Suu Kyi och demokratirörelsen länge krävt att omvärlden agerar mer kraftfullt.

Sedan demonstrationerna började för några veckor sedan har Bildt ställt vaga och till intet förpliktigande krav på att Kina ska agera, men han har nämnt föga om EU:s eget ansvar. Han har inte sagt något om EU:s möjligheter att på allvar pressa ledarna i Peking. Han nämner inte det franska oljebolaget Total, som har stora investeringar i Burma.

Varför inte?

Vad är regeringens linje? Anser Sverige att europeiska företag ska lämna Burma för att öka pressen på juntan? Ett sånt beslut skulle skaka generalerna i grunden. Men Bildt vågar inte utmana oljelobbyn.

Utrikesministerns hållning, som mest verkar handla om att manövrera för att alltid hamna på den vinnande sidan, börjar bli en belastning.

Bildt har tidigare varit påfallande återhållsam i sin kritik av USA:s krig mot terrorismen, utvecklingen i Ryssland liksom i frågan om övergreppen i Darfur. Efter påtryckningar från oppositionen kom den tidigare socialdemokratiska regeringen att betrakta det som händer i Darfur som ett folkmord. Bildt använder inte det ordet och undviker därmed en konfrontation med Kina.

Svensk utrikespolitik bör vila på en moralisk tradition där mänskliga rättigheter och demokrati står i centrum. Det kräver att svenska utrikespolitiker vågar säga ifrån mot övergrepp.

Även om det skulle hota stormakternas intressen.

ARTIKELN HANDLAR OM