ÅSIKT

Nordiska drömmen – sannare än i USA

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Jag träffade en gång i Chicago en amerikansk fackföreningsman med det något oamerikanska namnet Carl Marx. Han förklarade skillnaden mellan amerikansk och europeisk fackföreningsrörelse med en anekdot.

”En rik kapitalist åker förbi på gatan i i sin flotta bil. Den europeiske arbetaren knyter näven och tänker att han en gång ska släpa ut kapitalisten ur bilen. Den amerikanske arbetaren säger sammanbitet till sig själv. En dag ska jag åka i den där bilen.”

Drömmen om att lyckas sitter djupt i amerikanernas mentaliteten. Det går inte att förstå vare sig amerikansk historia eller nutid utan att ta hänsyn till den lockelse som den amerikanska drömmen utgör.

Denna dröm handlar om att vem som helst kan klättra mot toppen och bli rik. Det spelar liten roll att drömmen för de flesta aldrig infrias.

Den starka individualismen och ny­byggarandan är några av förklaringarna till att USA aldrig fick någon arbetarrörelse att tala om. Mot sagorna – som förstås ibland var sanna – om att i Amerika kan alla lyckas hade fackliga agitatorer som predikade solidaritet och kollektivets styrka ingen chans.

”Rags to riches” kallades den litteratur som kring det förra sekelskiftet berättade om hur den flitige mannen genom idogt arbete och en gnutta tur reste sig från fattigdom till rikedom. Den främste inom genren, Horatio Alger, sålde miljontals böcker. Sedan tog Hollywood över drömproduktionen.

Samtida fackföreningsledare, som lands­organisationen AFL:s grundare Samuel Gompers, hade den otacksamma uppgiften att försöka krossa illusionerna och i stället tala om gemensam kamp för att alla skulle få det bättre.

Visst fick fackföreningsrörelsen också kämpa mot hänsynslösa arbetsgivare, korrupta politiker och domstolar. Men i kampen om arbetarnas hjärtan var ändå den amerikanska drömmen den svåraste motståndaren.

Denna mentalitet gör att ekonomiska och sociala orättvisor accepteras mer i USA än i europeiska länder. Åtta av tio amerikaner instämmer fortfarande i att alla kan bli rika, om man bara lägger manken till. Detta trots att verkligheten säger något annat.

Affärstidskriften The Economist har i sina senaste nummer tagit upp den amerikanska drömmen och de ekonomiska klyftorna i det amerikanska samhället.

I inget avancerat industriland finns så stora klyftor mellan rika och fattiga. Att de rika berikar sig har accepterats så länge som alla får det bättre. Men så är det inte längre, skriver tidskriften. Det nya är att framför allt medelklassen halkar efter.

Mest uppseendeväckande är ändå att

myten bakom den amerikanska drömmen

av­slöjas. Den sociala rörligheten, det vill

säga möjligheten för fattiga att bli rika, är i själva verket större i flera europeiska länder än i USA.

Tidskriften lyfter särskilt de nordiska länderna – med sina höga skatter, avancerad välfärdssystem. Och starka fackföreningar kan man tillägga.

Vem skriver berättelserna om den nordiska drömmen?

Tommy Svensson