ÅSIKT

Centerpartiet och det omöjliga valet

avIngvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: fredrik persson/scanpix
ledarkandidater Mycket talar för att det blir Annie Lööf (till höger) som tar över efter Maud Olofsson trots att ­Anna-Karin Hatt alltid har stått i Olofssons skugga.

25 AUGUSTI 2011. Ny Centerledare

Kampen om posten som Centerledare ser ut att vara avgjord. Aftonbladet kan i dag avslöja att stödet för Annie Lööf tycks ointagligt.

Anna-Karin Hatt vinner visserligen, men inget tyder på att hon kommer att komma ikapp innan stämman om en knapp månad.

Kanske är det inte så konstigt. Centerpartiet har ett behov av att göra upp med epoken Maud Olofsson. Under hennes ­ledarskap har partiet bit för bit förlorat de profilfrågor som motiverat dess plats i svenska politik.

Det gäller miljön, där Andreas Carlgren knappast lyckats med någon enda fråga.

Det gäller energifrågan, där det tydliga kärnkraftsmotståndet numer är ersatt av ett moln av ord.

Det gäller landsbygden och jordbruket, där LRF i går kunde visa att antalet ­bönder minskat med en femtedel – de senaste tre åren.

Och det gäller naturligtvis ­näringspolitiken, där Olofssons regim blivit en besvikelse­, inte minst för de småföretagare som Centerpartiet vill räkna till ­sina kärn­trupper.

I stället för en självständig röst för den lantliga borgerligheten har Centerpartiet under Maud Olofsson förvandlas till den borgerliga alliansens mest lojala, och obehövliga, stödhjul.

Och hela tiden har Anna-Karin Hatt funnits i sin partiledares skugga. Det är inte konstigt om ett parti på jakt efter ­sina rötter tvekar om hennes förmåga att ­lägga om kursen.

Annie har vågat ta fajten

I den jämförelsen kan Annie Lööf framstå som något annat. Hon är ung och ­verbal. Hon har sina rötter i sann centermiljö, och hon uppfattas stå för ett slags integritet.

Lööf är en av de Centerpartister som faktiskt vågat ta sina duster med ord­förande Olofsson.

Problemet är bara att ingen av kandidaterna kommer att återupprätta det Centerparti  många centerpartister önskar sig.

Om Hatt har skapat sin ställning i allians­bygget, har Lööf byggt sin karriär i det ännu tätare samarbetet ­mellan borgerliga ungdomspolitiker. Om Hatt under valkampanjen försökt beskriva antydan till en mer socialliberal linje, finns Lööf i dagens mest marknadsliberala huvudfåra.

Folkrörelsen bortblåst

I den jämförelsen framstår Anna-­Karin Hatt trots allt som den av de två som skulle kunna skänka Centerpartiet något av en egen profil, om än i Moderaternas skugga.

Av den folkrörelse Centern en gång var finns dock knappast några spår, varken i hennes eller Annie Lööfs program. I dag är det andra krafter som längs andra ­karriärvägar coachar fram blivande parti­ledare.

Det kommer ombuden på stämman i Åre inte att kunna göra mycket åt.

För andra partier som vill försvara en folkrörelsebakgrund kan det däremot ­vara en läxa att lära.