Breivik och hans världsbild i rätten

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Klockan 18.26 den 22 juli förra året ringde Anders Behring Breivik till norska polisen från en mobiltelefon på Utøya:

– Jag är kommendör i den norska motståndsrörelsen.

I går spelades samtalet, och en tidigare liknande påringning, upp i rättsal nummer 250 i Oslo tingsrätt under den första dagen av rättegången efter terrordåden.

Breivik berättar under telefonsamtalet att han är från motståndsrörelsen mot islamisering, har fullgjort sin operation och vill överlämna sig. Telefonoperatören tror uppenbarligen att det är en galning som ringer.

Att lyssna på åklagarens systematiska redogörelse av hur Breivik sköt barn efter barn gör fysiskt ont. På 72 minuter dödade han 69 försvarslösa och livrädda människor på en yta 500 meter lång och 350 meter bred. Åklagaren gick igenom morden ett och ett, var de begicks och vilka offren var. Han spelade upp mobiltelefonsamtal och visade de filmer som finns.

Det torra juridiska språket, artigheten och den lite träiga framställningen bildade en märklig kontrast till de handlingar som beskrivs. Efter första rättegångsdagen finns en stark känsla av overklighet. Kan detta verkligen ha hänt på riktigt? Men det var ingen fantasi eller ond dröm.

Det hände heller inte av en slump. Offren valdes inte på måfå. Hatets retorik och praktik hängde än en gång samman.

Den 22 juli klockan 14.09 skickade Breivik ut sitt politiska manifest där han bland annat ingående beskrev sitt hat mot de politiskt korrekta som förrått Norge och Europa. Sen åkte han in till Oslo för att aptera sprängladdningen i regeringskvarteren.

I dag kommer Breivik själv att lämna sin redogörelse.

avAnders Lindberg

ARTIKELN HANDLAR OM