ÅSIKT

Annie Lööf är inte ärlig om SD:s makt

Foto: Magnus Sandberg
LEDARE

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

På söndagen avslutas Sverigedemokraternas kongress, så kallade ”landsdagar”, i Norrköping. Under dagarna fyra diskuterades allt från ett migrationspolitiskt program med krav på språktest för medborgarskap till införande av sockerskatt.

En motionär ville införa en sanningskommission för att straffa partiets kritiker, en annan tyckte public service ska läggas ner och media kontrolleras politiskt medan en tredje ville dra in medborgarskap för arbetslösa invandrare.

Mest uppmärksamhet i medierna fick ombudet Martin Strid från Dalarna.

- I den ena änden av den skalan då är man 100 procent fullt ut människa, human, allt vi lägger in i det begreppet. I den andra ändan då är man 100 procent mohammedan, sa han.

Uttalandet var lite väl öppenhjärtigt och antagligen kommer han att uteslutas. Men ingen i salen protesterade när han sa det.

Ännu mer toppstyrt

Läser man handlingarna är det uppenbart att SD fortfarande i första hand är ett enfrågeparti mot invandrare. I princip är allt annat oviktigt. Landsdagarnas avtryck handlar snarare om två andra saker.

Det första är SD som parti. Organisationen blir allt mer professionell och man stärker sin ställning som landets mest centraliserade parti.

- Jag tror inte på platta organisationer, sa partisekreterare Richard Jomshof när ombud klagade på maktkoncentration och toppstyrning.

Och därmed basta.

Ombuden gick på partiledningens linje och gav i princip Jimmie Åkesson fria händer att tycka och göra vad han vill i valet.

Kristerssons strategi sprack

Det andra som förändrades i helgen var regeringsfrågan.

Hittills har Ulf Kristersson (M), liksom tidigare Anna Kinberg Batra (M), byggt sin parlamentariska strategi på att Sverigedemokraterna ska släppa fram Moderaterna till regeringsmakten utan att få något tillbaka.

Det är naturligtvis naivt men i stort sett alla borgerliga toppolitiker jag pratat med har trott på strategin. När det verkligen gäller kommer Jimmie Åkesson att föredra Alliansen framför Stefan Löfven, har resonemanget varit.

Den illusionen sprack i Norrköping.

SD:s röster i riksdagen är inte gratis, partiet hotade rakt ut med att rösta på Stefan Löfvens budget om inte Alliansen pratar med dem.

Ohederlig retorik

Från de borgerliga partierna blev reaktionen raseri.

”En röst på SD kan bli en röst på Löfven” skrev Jan Björklund (L).

”En röst på SD kan innebära en röst på Stefan Löfven” varierade Annie Lööf (C) budskapet.

Men retoriken är ohederlig, en röst på SD är en röst på SD. Jimmie Åkesson berättar bara att han kommer att göra exakt samma sak mot en Alliansregering som han har gjort mot Löfven – skapa kaos.

Blockpolitiken är körd

Särskilt Annie Lööf har byggt sitt partiledarskap på att ta avstånd från SD. Men så länge hon sätter Alliansen främst kan hon inte bli statsråd utan i varje fall SD:s passiva stöd.

Blockpolitiken har kommit till vägs ände.

Men så länge Centerpartiet och Liberalerna vägrar ta Stefan Löfvens utsträckta hand över blockgränsen kommer Åkessons parti att avgöra vem som blir nästa statsminister.

Och SD har nog fler företrädare som inte tycker att muslimer är människor.