ÅSIKT

Merkel skapade det europeiska kaoset

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: REUTERS TT NYHETSBYRÅN
LEDARE

Hon har överlevt fyra franska presidentkarriärer och lika många brittiska premiärministerkarriärer. Utanför Tysklands gränser har världen skakat men Tyskland har stått pall. Angela Merkel har stått pall.

Men nu är det slut. Eller, ja, inte riktigt. Om tre år tänker hon lämna som förbundskansler.

Efter ett par riktigt ruttna valresultat och en regeringskoalition som håller på att falla sönder börjar det bli dags att ta farväl. I december lämnar hon posten som det kristdemokratiska maktpartiet CDU:s ledare och därefter också rollen som förbundskansler.

När Angela Merkel tog över CDU 2000 så lade hon om partiets ekonomiska politik så att den blev långt mer marknadsliberal än den varit under Helmut Kohl. Då var Tyskland ett land med hög arbetslöshet och en stagnerande ekonomi, men väljarna ratade den nya Thatcher-inspirerade kristdemokratin. Efter valet 2005 kunde Merkel ändå tillträda som kansler, då i koalition med socialdemokratiska SPD. Det partiet hade redan sänkt skatter, pensioner och gjort nedrustningar av välfärdssystemen, och när den tyska ekonomin stabiliserade sig så slutade Merkel att tala om behovet om nya nedskärningar.

Så med Merkel som ledare har de offentliga utgifterna inte minskat särskilt mycket. I stället har hon varit med om att introducera en minimilön och faktiskt reglerat på arbetsmarknaden. I det egna partiet har hon verkat för att liberalisera familjepolitiken så att fler kvinnor kan arbeta, och hon har möjliggjort för homosexuella får gifta sig.

Under förespeglingen att hon är principfast och eftertänksam har hon övergivit flera konservativa ståndpunkter och effektivt kortslutit konflikter med liberaler och vänstern. Hennes förmenta sätt att utöva ledarskap – vänta och se innan några beslut tas – har till och med blivit ett verb på tyska: merkeln. Men hon har också en förmåga att snabbt stjäla politiska frågor från andra partier. Hon har också visat sig kunna byta fot snabbt. Merkel var för kärnkraft fram till Fukushima. Sedan blev hon emot. Hon motarbetade samkönade äktenskap, tills det visade sig att Socialdemokraterna vann väljare på att vara för. Hon var för en invasion av Irak 2003, ett par år senare så hon att hon var emot. Så har hon mosat sina politiska motståndare på hemmaplan i snart två decennier.

För tre år sedan blev hon utnämnd till det civiliserade Europas sista försvarare. Genom att inte stänga gränserna blev Merkel en humanistisk hjälte som välkomnande människor på flykt. Sedan dess har hon agerat för att situationen aldrig ska bli likadan igen, och hon var drivande i det avtal med Turkiet som innebar att landet får ekonomiskt stöd av EU för att stoppa flyktingar från att ta sig över Medelhavet.

Att Merkel fick rollen som den fria världens ledare är kanske begripligt, särskilt om man ser sig runt i världen. Storbritannien är på väg ut ur EU, Italien och Ungern har tagits över av halvfascister, Polen går med snabba steg mot auktoritärt styre. Och USA under Donald Trump behöver väl inte ens nämnas.

Men Angela Merkels politiska testamente innehåller också den rent katastrofal politiken under eurokrisen. Hon såg till att Internationella valutafonden, IMF, deltog i omstruktureringen av den grekiska krisekonomin och de skrev glatt ut en svältkur för den grekiska befolkningen. Detta var också Merkels budskap till alla krisländer i Europa: urholkade socialförsäkringar, lönesänkningar, höjd pensionsålder och underminerad anställningstrygghet är bra saker.

Där och då varnade till och med Europarlamentet för att stålbadandet skulle underminera den politiska stabiliteten och försämra medborgarnas tilltro till det europeiska projektet. Precis det är det vi lever med i dag, från Nordsjön till Medelhavet.

Att Merkel tar avsked om tre år kan mycket väl skapa ett politiskt vakuum i ett allt mer instabilt Europa. Men vi får inte glömma vilken roll hon haft för att skapa den instabiliteten.


• Vill du ha våra texter direkt i ditt flöde? Klicka här och gilla Aftonbladet Ledare på Facebook!

ARTIKELN HANDLAR OM