Tur och retur för Reinfeldt

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Också en begränsad satsning på underhåll och modernisering av infrastrukturen är klok politik”

Foto: Scanpix
JÄRNVÄGSPENGAR Reinfeldts miljarder till infrastruktur är en kortsiktig satsning – pengarna räcker inte till utveckling på lång sikt.

I dag är det lockande att driva gäck med statsminister Fredrik Reinfeldt. När han i går klev ut bland spår och tunnlar på bygget av den nya Citybanan i Solna ­hade det trots allt bara gått ett dygn sedan han framträdde på Saco:s kongress i Berns ­salonger.

Där hade statsministern med stort ­allvar varnat för en ström av krav på ­”satsningar”, utgiftskrävande reformer. Reinfeldt lovade att hålla emot, om så han och Anders Borg ensamma skulle tvingas­ stå för motståndet.

Statsministerns känsla av att vara övergiven är inte så svår att förstå. Reinfeldts och Borgs tolkning av begreppet ansvar – att vägra diskutera något annat än sänkt restaurangmoms – har fått många kritiker.

Protester från många håll

Oppositionen, ekonomer och till och med regeringens egna myndigheter har protesterat. Till sist har också de små regerings­partierna börjat muttra.

Så, ett dygn efter löftet att vara den siste­ att överge sin post stod alltså en hjälmprydd Reinfeldt där bland spåren. Tillsammans med de tre andra partiledarna i regeringen skulle han lansera ”kommande satsningar” på vägar och järnvägar.

Löjligt – men också välkommet

Fem miljarder till nybyggen och underhåll de kommande två åren. Det mesta – 3,6 miljarder – går till järnvägen. Resten till vägarna.

Statsministern talade gravallvarligt om ”att förbättra det vi redan har”.

Det blir lite löjligt, men ändå mest ­välkommet. Att avstå från satsningar på järnvägsnätet när konjunkturen viker ­vore inte bara förödande dum ekonomisk ­politik.

Det skulle dessutom vara ett hån mot de människor som drabbats av försenade­ eller inställda tåg, och det skulle vara arro­gant mot de företag som upplever att de havererade transporterna hotar framtiden.

Också vägnätet behöver underhållas och rustas, även om bristerna inte är så skriande som när det gäller järnvägen.

På lång sikt krävs mer

Självfallet är inte det regeringen nu gör nog. Tågen kommer inte att komma i tid, och spårbristen består. Pengarna handlar inte om att utveckla, eller om att våga se framåt. Regeringspaketet är en kortsiktig satsning, lika mycket motiverad av kristecknen i ekonomin som av järn­vägens förfall.

Janne Rudén, fackförbundet Seko:s ordförande, beskriver det som ett sätt att ta hand om akuta problem. Till att på sikt bygga järnvägen till ett attraktivt och starkt transportalternativ kommer pengar­na inte att räcka.

Men också en begränsad satsning på underhåll och modernisering av infrastrukturen är klok politik.

Även om det tycks bära statsministern emot att medge det.

avIngvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM