ÅSIKT

Träden susar om vår stund på jorden

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Växt och mognad kräver tid, går inte ostraffat att forcera. Ett både personligt och politiskt budskap.

Stefan Edman är biolog, författare, miljödebattör och återkommande gästkrönikör på Aftonbladets ledarsida.

Likt tjuren Ferdinand sitter jag denna sommar allt som oftast under min favoritek. En vördnadsbjudande bamse, född ur ett femgrams ollon på drottning Kristinas tid. Lutar mig mot den skrovliga barken, tycker mig höra sorlet därinne: Markens vattuflöden som dras upp i kronan av solens varma pump; den söta sockersaften på väg åt andra hållet, från bladens gröna fotosynteskök ner i stam och rot.

Jag vet att det inte bara är jag och nötväckan som trivs här. Minst tusen andra arter lever och dör i detta myllriga höghus: äter, älskar, föder, tar skydd. Larver, flugor, myggor, fjärilar, skalbaggar, många miljoner individer. I varje gram mull kring rötterna finns en miljard bakterier. Och femtio meter levande svamptråd, som hjälper eken att ta upp näring.

”Många träd är framstående tänkare”, skriver Werner Aspenström med sedvanlig glimt i ögat. ”Minnesvärda äro samtalen mellan ekens krona och slåtterängens källa. Många gåtor uppenbaras där”.

Visst är det så. Kelterna vördade sina åldriga ekar, germanerna linden. I Norden dyrkade man Yggdrasil, världsasken. Själva ordet träd har språkliga rötter i ord som betyder trohet, vapenvila, fred.

Och vi nutida? Ja, vi fortsätter släpa in stickiga stammar till jul, begråter den fällda skogen vid sommartorpet och dansar kring majstången.

Det står ett skimmer kring träden. I ekens skugga, lättjefullt dåsande, plockar jag ner två tankeblad.

Det första bladet säger: Utan träd – inga människor!

Kanske blev vi till som art en gång, i akaciorna på den afrikanska savannen? Hursomhelst:

Träd håller matjordar och vatten på plats med sina rotsystem. De reglerar klimatet. Och producerar syrgas – femtusen liter varje sommardag i en kvadratkilometer skog.

Mänskligheten överlever, alltjämt, tack vare trädens frön och frukter, ved, bark, löv och kemiska ämnen.

Jag smeker bladet och tänker på vad den nya biologin nyligen lärt oss: Att cellernas livsmaskineri fungerar på liknande sätt – i ek och människa, i bofinkar och blåvalar. Att vi inte bara är kusiner med schimpansen. Utan att alla levande varelser är släkt med varandra, komna ur den hemlighetsfulla urcellen. Ekar har 24 kromosomer, homo sapiens 46. Men vi talar ett och samma språk, med genernas fyra kemiska bokstäver A, T, C och G. Som skriver ut ”recepten”, dag och natt. På mig. Respektive på min ärrade favorit från 1600-talet (vars genkod fungerar prickfritt ännu efter drygt 350 år!)

Vem blir inte ödmjuk av allt detta? Fylld av förundran. Villig att vörda. Beredd att vårda skapelsen. Inte bara ekar, inte bara skog.

Det andra bladet säger: Att växa måste få ta tid!

De flesta av oss fläktar runt i turbosamhället. Snabba ryck, tvära kast. Att hinna med så mycket som möjligt på kortast möjliga tid, det tycks vara själva ”affärsidén”. Vara lönsam på alla plan. Och den i sig välsignade mobiltelefonen har blivit själva sinnebilden: Ständigt on line. Just in time.

Det är något maniskt över denna livsstil, något nästan sjukligt. Alltfler blir ju också vid- eller utbrända.

Varför är det så här? Tekniken har drivit på, jovisst. Men exakt samma teknik skulle ju tvärtom kunna ge oss långt mer tid för njutning, vila och reflektion än någon annan generation före oss haft möjlighet till. Kanske är det snarare så att vi försöker besvärja livets förgänglighet genom att leva fortare än själen tål. Och kroppen.

Då står den gamla eken där med sin visdom: Rota dig, människa, sök de friska källsprången. Lyssna till din inre rytm, följ den, vad andra än tycker.

Växt och mognad kräver tid, går inte ostraffat att forcera. Ett både personligt och politiskt budskap.

Träden ger även dagens nervösa marknad en lektion i långsiktighet. Skogsbruk är ju egentligen något högst otidsenligt i börsens jetströmmar: Investera i dag, skörda om hundra år. Ändå är skogen Sveriges gröna guld, med större årlig avkastning än järn, stål, läkemedel och elektronik tillsammans.

Unna dig en semesterdag vid trädets fot där bladen susar av visdom!

Stefan Edman