ÅSIKT

Förortskvinnor blir slagträn i debatten

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Något skaver i den senaste tidens hedersdebatt. För några veckor sedan skrev Zeliha Dagli en debattartikel här i Aftonbladet om att hon känner sig begränsad i Husby. Texten är modig och befriande. Men i stället för att ta det hon säger på allvar har ­debatten ­spårat ur.

Vänsterpartiet svarade att det patriarkala förtrycket finns överallt och ­inte bara på vissa platser. Vilket är ett otillfredsställande svar och en ytterst klen tröst för den som är utsatt i hederns namn.

Ivar Arpi på Svenska Dag­bladets ledarsida såg sin chans att odla myten om att Vänsterpartiet hellre ställer sig på reaktionära religiösas sida än förortsfeministerna. ­Oseriöst.

Ledarskribenten Susanne ­Birgersson, Göteborgs-Posten, menade att det just nu pågår en intensiv kamp för muslimska kvinnors rättigheter. Vad det konkreta består i ekar med sin frånvaro i texten.

Högerns engagemang är överlag selektiv och bjuder på väldigt lite handfasta åtgärder som syftar till att befria ­kvinnorna i förorten. Kanske är det därför måltavlan har ­varit Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ och inte Allians­partierna? De som fram tills ­nyligen styrt landet.

Jag var själv med och startade föreningen, Varken hora eller ­kuvad, VHEK, för ­exakt tio år ­sedan. Vi inspirerades av den franska motsvarigheten Ni Putes Ni Soumies. Rörelsen byggde på två ben: att varken acceptera att bli ­betraktad som en ­hora i kampen för ­lika rättigheter–  och inte heller tillåta samhället stämpla invandrade kvinnor som kuvade och viljelösa, som måste ­räddas.

Jag förlorade själv en vän i ett så kallat ­hedersmord. År 1996 mördades Sara i Umeå av sin bror. Sara hette egentligen Maisam, men valde namnet Sara för att bli mer ­accep­terad i det svenska ­samhället.

Jag lärde mig mycket av ­föreningen och uppskattade grundtankarna. Men efter ett tag kände jag att ­frågorna var så pass komplexa och krävde mångbottnade lösningar att jag valde att ta med dem in den­ partipolitiska världen i stället. Kvinnors frigör­else handlar, till skillnad från vad högern tror, mer än enbart lagar och förbud. Det handlar lika mycket om ekonomisk frigörelse, att kunna bo och arbeta. Den allra ­fattigaste i vårt land är en ­ensamstående kvinna med ­invandrarbakgrund.

Förorterna har utarmats ­under lång tid. Och samtidigt som hedersdebatten har rasat har 35 barnfamiljer tvingats flytta från sina hem i Tensta. Korttidskontrakten som löpte ut tvingar barn och kvinnor att flytta in på vandrarhem. Vilken enorm ofrihet. Men från högern har det varit knäpptyst.

Svaret till Zeliha Dagli måste innehålla två ­delar. Dels självklar solidaritet med henne och kunskap om de strukturer hon ­pratar om. ­Och ­samtidigt en ­politik som ­stärker ­kvinnorna. Som om­fördelar ­makten och ­resurserna. Från rik till ­fattig. Från Danderyd till Bot­kyrka. Från män till kvinnor.

avSomar Al Naher

ARTIKELN HANDLAR OM