ÅSIKT

Fred i vår tid?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: i sorg Vaxtana Texashvili, 60, får hjälp av grannar med att plocka upp resterna av sitt utbrända hem i staden Gori. På ett ögonblick förvandlades deras vardag till ett inferno.
LEDARE

13 augusti 2008 ”Uppdraget är utfört”; Vladimir Putin skulle belåtet kunna citera George W Bushs ord när Bagdad föll.

Den ryske ledaren har militärt oskadliggjort en självständig nation. Övergreppet är unikt i det eftersovjetiska Ryssland.

”Den frusna konflikten” kallades den femton år långa motsättningen mellan Georgien och de små utkantsstater, vars folkmajoriteter ville befria sig från den lilla centralmakten. Samtal pågick så sent som den 7 augusti inom den gemensamma kontrollkommissionen i regionen. På natten slog den georgiska armén till med för-ödelse och massflykt som följd. Enligt FN:s flyktingkommission drevs halva Sydossetiens befolkning från sitt land.

Väldiga flyktingströmmar

Flyktingströmmarna blev ännu väldigare efter de måttlösa ryska repressalierna mot Georgien. 100 000 har tvingats lämna sina hem. Ryska plan och stridsvagnar har massakrerat bostadsområden och sjukhus, slagit ut hamnar och isolerat städer.

En allvarlig regional konflikt i södra Kaukasus har förvandlats till en del av det stora spelet om den globala makten. Ryssland är på väg att mäta sig med USA. Putin har byggt sin maktstrategi på oerhörda olje- och gastillgångar, helt avgörande för Europas energibehov.

Han har allierat sig med USA i kriget mot terrorismen; så kunde massakrerna i Tjetjenien rättfärdigas. Rysslands medverkan är nödvändigt för såväl USA som EU i förhandlingarna om Irans möjliga kärnvapenprogram.

Vill ha kontroll

Putin definierar realistiskt eller cyniskt hoten mot den ryska makten. Den här gången ställdes Georgien på dagordningen, delvis med hjälp av president Saakasjvilis grova felbedömning. Ryssland vill ha kontroll över oljekällor, transporter och över den regering som önskar medlemskap i Nato. Annars ingen akut fråga: Tyskland och Frankrike sa nej till Georgien. Ett land med bräcklig demokrati, valfiffel och en president som hårdhänt slog ner folkliga uppror för mindre än ett år sedan, ansågs inte duga i den västliga försvarsalliansen.

Nu när den georgiska presidentens politiska överlevnad står på spel måste han få stöd, bland annat från EU. Ingen främmande makt ska med militärt eller annat våld kunna avsätta en vald stats- eller regeringschef.

Inga märkbara följder

Den moraliska upprördheten över de ryska maktövergreppen kommer inte att få märkbara följder. Maktens realister har starka vapen: olja, gas, stabilitet. Redan i går förklarade EU:s ordförande Nicolas Sarkozy, att det är normalt att Ryssland försvarar sina intressen. EU kunde annars, tillsammans med OSSE, kräva plats i den kommission, som har uppdrag att övervaka i konfliktområdena.

Unionen borde också skriva om ämnesvalen, kanske tidtabellen, för de förestående säkerhetspolitiska samtalen med Ryssland. Den stort anlagda konferens om gemensam Euroasiatisk säkerhet som Ryssland bjuder in till bör för en tid läggas till handlingarna. Ryssland är, med blodig tydlighet, mer upptaget av att försvara sina nationella intressen än att bygga ömsesidig säkerhet.

OS

ARTIKELN HANDLAR OM