ÅSIKT

Putins styre bygger på tjänstvilliga medier

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Tänk dig att det är en vecka till riksdagsvalet. Du går förbi Sergels torg där socialdemokraterna demonstrerar. Plötsligt slår kravallpolisen till och griper aktivisterna. Mona Sahlin trycks ner av ett muskelberg i uniform och blir inföst i en buss.

På kvällen slår du på tv:n. Ingenting om händelsen på Rapport eller Aktuellt. Inte i någon annan stor kanal heller.

Dagen efter hör du på omvägar hur samma sak hänt i Göteborg och Malmö. Polisen har gripit även Lars Ohly och Maria Wetterstrand.

Inte heller denna kväll säger de något på tv-nyheterna.

Sånt händer inte i Sverige.

Däremot i Ryssland.

Förra helgen stoppade Putins polis demonstrationer och grep flera oppositionsledare. Tv-kanalerna rapporterade inte om övergreppen.

”Är jag rädd?” Så lyder rubriken på den sista delen av Anna Politkovskajas Rysk dagbok (Ordfront 2007).

Jag minns att den ryska journalisten fick samma fråga på ett seminarium i Stockholm år 2004. Salen på Utrikespolitiska institutet var fullproppad med åhörare. Anna Politkovskaja hade gått igenom de ryska övergreppen i Tjetjenien med lågmäld saklighet. Hon citerade barn som sett sina syskon försvinna i den tjetjenska lydregimens räder.

Politkovskaja svarade att hon naturligtvis var rädd, men att hon måste göra sitt jobb som journalist. Vem skulle annars skriva om dessa människors öden om inte hon vågade?

Anna Politkovskaja skildrar i dagboken hur rädslan sprider sig bland journalister, hur allt fler självständiga röster tystnar.

De ryska journalisternas rädsla går att förstå. Den har inte blivit mindre efter mordet på Anna Politkovskaja för drygt ett år sedan.

Det är svårare att begripa hur höjdarna i de stora västliga mediekoncernerna tänker.

Veckans Affärer intervjuade för två år sedan MTG-chefen Hans-Holger Albrecht om företagets satsningar i Ryssland. Albrecht underströk att koncernens tv-kanal inte sände nyheter:

”Vi har inga ambitioner att ändra på samhällsförhållandena. Vi är ett underhållningsbolag.”

Direktören spelade ner problemen med mediefriheten. ”Vi har inte stött på några restriktioner från myndigheterna”, sa Albrecht.

Det kan möjligen beror på att Kreml ville ha just det som Stenbecksfären erbjöd: underhållning men inte ett ord om korruption och övergrepp.

MTG är inte det enda medieföretaget med intressen i Ryssland. Aftonbladet ingår till exempel i Schibstedskoncernen, som äger en rysk gratistidning. Men jag har inte hört någon annan mediechef med samma krassa och arroganta inställning som Hans-Holger Albrecht.

MTG:s huvudägare Cristina Stenbeck hyllas gång på gång i svenska affärstidningar. När ska någon fråga henne och andra medieägare om deras ansvar för den krympande yttrandefriheten i Ryssland?

ARTIKELN HANDLAR OM