ÅSIKT

Företagen går med vinst – ändå kommer inte jobben

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Avgörandet närmar sig i Trollhättan. Ledningen för General Motors har utlovat besked i början av året i frågan om vilken av de två fabrikerna – den i tyska Rüsselheim eller Trollhättefabriken – som får uppdraget att bygga koncernens mellanklassbilar.

GM-ledningen hade helst sett att saken avgjordes bakom slutna dörrar. Fackliga krav på hederlighet gentemot de anställda har dock givit oss inblick i en multinationell koncerns beslutsprocesser.

Hotet mot bilproduktionen i Trollhättan är långt ifrån det enda exemplet på hur den internationella konkurrensen det senaste året ritat om kartan för svensk arbetsmarknad.

Electrolux beslutade i våras att lägga ner dammsugarfabriken i Västervik. Samtidigt kom beskedet att den kanadensiska tågtillverkaren Bombardier lämnar Kalmar.

I Åmål har Nilfisk beslutat flytta produktionen till Kina och Ungern. I Lidköping läggs Rörstrands klassiska porslinstillverkning ner.

Fackförbundet SIF konstaterade nyligen i en rapport att svenska företag väljer att expandera utomlands. Det betyder inte att svensk industri skulle befinna sig i kris. Samma rapport konstaterar att vinstutvecklingen är positiv i de flesta företag, och produktiviteten slår ständigt nya rekord. Ändå kommer jobben inte här hemma.

Under det gångna året har vi också sett hur konkurrensen från låglöneländer påverkar.

När det lettiska företaget Laval un Partneri vägrade teckna svenska avtal för sina anställda utlöste det en konflikt som avslöjat bräckligheten i det svenska kollektivavtalssystemet.

Till det yttre kan konflikten tolkas som en fortsättning på vårens stora debatt om övergångsregler för medborgarna i de nya EU-länderna. Sådana regler skulle dock inte ha stärkt facket i Vaxholm, snarare tvärt om.

Erfarenheterna från Vaxholm handlar inte främst om hotet från en EU-rätt som enligt vissa experter skulle kunna användas för att begränsa fackets konflikträtt. Vad konflikten visat är däremot att det både bland borgerliga politiker och bland vissa arbetsgivarföreträdare finns en vilja att förändra styrkeförhållandet på arbetsmarknaden, till löntagarnas nackdel.

När tillgången på billig arbetskraft – här hemma och i andra länder – dessutom ökar kommer det oundvikligen sätta press på lönerna.

Inför förra årets folkomröstning om euron slog bland annat Göran Persson fast att systemen för lönebildning fungerar på den svenska arbetsmarknaden. Då ett föga verksamt argument för att övertyga svenska väljare att rösta ja till den nya valutan.

Årets avtalsrörelse tycktes dock bekräfta Perssons tes. Trots åtskilligt vapenskrammel kunde till sist i stort sett hela arbetsmarknaden få avtal väl inom ramen för det ekonomiskt försvarbara, i stort sett utan stridsåtgärder.

Om marknadskrafter, internationell konkurrens och politiska beslut tillsammans förändrar förhållandet mellan arbetsmarknadens parter kommer det att leda till nya styrkemätningar och nya konflikter.

I så fall skulle årets relativa lugn på arbetsmarknaden snart visa sig förebåda en storm.

Ingvar Persson