ÅSIKT

FN måste få mer resurser

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Hade ett fungerande varningssystem i Indiska oceanen kunnat förhindra något av katastrofen i Sydostasien? Troligen. Myndigheterna i de länder som drabbats av flodvågen hade visserligen inte många minuter på sig att sprida varningen, men ett snabbt meddelande via radio och tv kunde ha minskat sårbarheten. Tusentals liv kunde ha räddats. Nu tänker EU hjälpa till att finansiera ett sånt system. Det är på tiden.

Bättre varningssystem

Frågan om att minska sårbarheten vid naturkatastrofer, bland annat genom bättre varningssystem, är en av punkterna i FN-rapporten ”A More Secure World: Our Shared Responsibility”. Rapporten, som skrevs av en grupp ledd av Thailands förre premiärminister Anand Panyarachun, presenterades i början av december. Den innehåller 101 förslag till reformer av FN. Ett försök att gjuta nytt liv i organisationen. Mest uppmärksamhet har den fått för sina förslag att ändra sammansättningen av säkerhetsrådet, men den innehåller också några tunna fast intressanta avsnitt om civil krishantering.

Rapporten slår fast att naturkatastrofer måste ses i ett större sammanhang. Krisarbetet vid jordbävningar och översvämningar hänger ihop med fattigdomen i världen, som i sin tur hänger samman med handelspolitik, bistånd, försvars- och säkerhetspolitik.

Den uppmanar FN:s medlemsstater att höja biståndet och samordna sin utvecklingspolitik, ett arbete som redan pågår i Sverige. Orättvisa handelsavtal, lokala väpnade konflikter och sjukdomar som hiv och malaria. Allt detta samverkar i negativ riktning, inte minst när stora katastrofer drabbar ett land eller en region.

Andra förslag handlar om att ge mer resurser till världshälsoorganisationen WHO och stärka sjukvården i fattiga länder som ofta drabbas av naturkatastrofer.

Behöver övergripande plan

Räddningsarbetet efter flodvågen i Indiska oceanen visar även på ett mer övergrip­ande plan vilken betydelse FN borde ha. Just nu rusar biståndsorganisationer och stater, inte minst USA, till området för att hjälpa. Insatserna räddar liv, men samordningen är usel. Alla kliver på varandra. Mat och mediciner har blivit liggande på flygplatser och i hamnar.

Det borde vara FN:s uppgift att se till att rätt insatser sätts in vid rätt tillfälle och plats. Men medlemsstaterna har inte gett världsorganisationen de resurser som skulle krävas för att lösa en sådan uppgift. FN har kritiserats hårt, ibland berättigat, för svaga insatser i kriser. Men vad Vita huset och svenska högerdebattörer än säger, så är FN den enda organisation som kan och bör samordna världens hjälp. Både i akuta kriser och under det långsamma återuppbyggnadsarbetet. Kanske kan den våldsamma tsunamivågen, som skapat så mycket sorg och lidande, bli den alarmsignal som väcker världssamfundet.

JB