ÅSIKT

Nollbud – men inte för chefen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
dubbla budskap  Direktörerna som förespråkar nollavtal har själva höjt sina löner rejält. Illustration: Robert Nyberg
LEDARE

Samma direktörer som i avtalsrörelsen talar om nollavtal har de senaste åren plockat ut mer än dubbelt så stora löne­ökningar som andra anställda, i procent. Det berättar tid­ningen Dagens Arbete i sitt februari­nummer.

Industriarbetarnas löner ökade med 7,8 procent mellan 2006 och 2008. Samtidigt steg lönen för styrelseleda­möterna i arbetsgivarorganisationerna med 18,8 procent.

Vad det betyder i kronor kan var och en förstå.

Sverige står inför en av de största, och kanske svåraste, avtalsrörelserna någonsin. Det saknas inte principiella och viktiga intressekonflikter.

Deltidsanställda – en buffert

Det gäller frågan om inhyrning av arbetskraft och tryggheten i anställ­ningen. De fackliga organisationerna ser ett missbruk, till skada för människor och den långsiktiga produktionen. Arbets­givarna vill till varje pris behålla ett system de hävdar är flexibelt.

Det gäller också frågan om heltids­arbete. I en rapport nyligen visade LO att över en kvarts miljon svenskar i dag både vill och skulle kunna arbeta mer, men tvingas till deltid därför att arbetsgivaren inte erbjuder ett heltidsjobb. De flesta är kvinnor, många tillhör LO:s förbund.

De fackliga förhandlarna vill ha ett avtal om rätt till heltid och en inkomst det går att leva på. Arbetsgivarna vill att deltidsanställda också i fortsättningen ska fungera som buffert.

Noll procent bjudet

Ändå står naturligtvis lönerna i förhandlingarnas centrum, och där har direktörerna som sagt inte sparat på krutet.

Noll procent, bjöd arbetsgivarna redan i början av sommaren, ett budskap som upprepades i stora annonser före jul.

Det råder ekonomisk kris, säger direktörerna. Gärna med visst darr på stämman.

Knappast en nyhet, i synnerhet för anställda inom industrin där 100?000 jobb har försvunnit. De som finns kvar har sett arbetskamrater stämpla ut, tömma sina skåp och gå hem.

Samtidigt redovisar storföretagen nu sina bokslut. Många anar en vändning. Vinstraset har planat ut och flera företag föreslår höjd utdelning till aktieägarna.

Lönerna är inte krisens orsak

De fackliga kraven är däremot lägre än tidigare, trots att ingen egentligen menar att lönerna är orsak till krisen. Facken inom industrin vill ha 2,6 procent. Ett uttryck för ansvarstagande.

Det gäller uppenbarligen inte direktörerna. Som Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe – en av männen bakom nollbudet – säger till

Dagens Arbete: ”Jag tror alla människor vill ha högre lön”.

Själv tjänar han 155?000 kronor i månaden, efter ett lönelyft på drygt 40 procent de senaste två åren.

Det är klart att människor blir för­bannade. Och att det gör avtalsrörelsen svårare.

IP