ÅSIKT

Löfven måste ta sig ut från partibunkern

Foto: Emil Wesolowski / AFTONBLADET / 85777
LEDARE

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En mening från Donald Trumps segertal på valnatten etsade sig fast.
"De glömda männen och kvinnorna i vårt land ska inte vara glömda längre".

Vi brukade skratta åt honom, en pajas. Men hans typ av politik, oborstad, konfliktfylld, högerpopulistisk, kan ha kommit för att stanna. Och handen på hjärtat, är ni inte underhållna?

Vilka är då det glömda folket som upplever att ingen längre ser, lyssnar och förstår? Har de rätt i sin känsla?

I så fall vore det en smärtsam insikt för Socialdemokraterna. De glömda männen och kvinnorna i Donald Trumps retorik påminner mycket om traditionella S-väljare. De är arbetare, ofta fattiga, ofta äldre. De har låg utbildning och lever bortom de glittrande storstäderna med sina liberala eliter, medier och kulturliv.

De kan mycket väl ge Donald Trump fyra år till i Vita huset.

På torsdag kommer LO:s jämlikhetsutredning att presentera en rapport om deras svenska bröder och systrar. Aftonbladets ledarsida har tagit del av materialet i förväg. Rubriken är ”Sverigedemokraterna i den Svenska geografin” och rapporten är författad av Erik Vestin, doktorand i Statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han har undersökt hur stödet för Jimmie Åkessons parti utvecklats sedan 2002 i olika delar av landet.

SD började lokalt

Vårt politiska system bygger på höger-vänsterskalan, det är där block grupperar sig och det är utifrån den som regeringar brukar bildas. På senare år har höger och vänster fått konkurrens av en debatt mellan frihetliga och auktoritära värden, ett kulturkrig om invandring, tiggare och Islam som de traditionella partierna har svårt att hantera.
Men Erik Vestin undersöker om inte en tredje dimension kan spela roll – den urminnes konflikten mellan centrum och periferi.

Sverigedemokraterna började växa i Skåne och Blekinge. Så ser det ofta ut. I Österrike har högerpopulistiska FPÖ fortfarande sin bas i den sydliga regionen Kärnten, Marine Le Pen har sitt starkaste stöd i nordöstra och sydöstra Frankrike medan Tyska AfD är starkast i forna DDR.

Erik Vestin pekar på tre gemensamma drag för högerpopulistiska partier i västvärlden, de är starkare utanför städerna, i regioner med färre universitetsutbildade och – paradoxalt nog – i områden med färre invandrare. Det finns dock en brasklapp, att fattiga valdistrikt röstar högerpopulistiskt är inte samma sak som att de fattigaste väljarna där gör det.

Inte bara ekonomi

Vilka är då SD:s väljare?

Det har alltid varit fler män än kvinnor, fler lågutbildade än högutbildade, fler arbetslösa än förvärvsarbetande och fler LO-medlemmar än TCO och Saco. I valen 2006 och 2010 var partiets väljare yngre men 2014 började även äldre rösta på SD.

En intressant iakttagelse är att skillnaden mellan stad och land i stödet för SD har ökat med tiden. En näraliggande slutsats är naturligtvis att detta beror på de senaste årens globalisering och ekonomiska utveckling.

Nja, svarar Erik Vestin. Det finns ett visst samband mellan stödet för SD och befolkningsutveckling, inkomster och utbildningsnivå men det räcker inte som förklaring. Många av dessa trender går tillbaka till 1970-talet och SD är trots allt ett ganska nytt fenomen. "Möjligen pekar resultatet mot hypoteser om en mer allmän brist på framtidsutsikter som förklaring." skriver rapportförfattaren.

Centrum mot periferi

När man däremot tittar på värderingar är bilden tydligare. I städer har yngre väljare en mer liberal syn på invandring än äldre medan yngre utanför städerna tycker som sina föräldrar. Det har därför funnits en större invandringskritisk opinion att mobilisera. När frågorna blir viktiga i debatten har SD helt enkelt fler väljare att hämta.

Vilka politiska slutsatser går då att dra?

Den viktigaste är att Sverigedemokraterna har lyckats aktivera konflikten mellan centrum och periferi. Och det är tyvärr ett faktum att stora delar av Sverige har lämnas på perrongen när tågen inte längre går, posten inte klarar att dela ut brev och apoteken slår igen.

Avfolkningsbygderna somnar långsamt in när den kommunala servicen centraliseras samtidigt som befolkningen blir allt äldre. Men även i mindre tätorter upplever många att Stockholm är oerhört långt borta, för att inte tala om Bryssel.

Ingen pratar om hela Sverige

Men den "allmänna brist på framtidsutsikter" som Erik Vestin skriver om är ingen naturlag - den handlar om politik.

Den statliga Landsbygdskommittén presenterade förra året 75 konkreta förslag på en ny landsbygdspolitik för att utjämna skillnaderna i landet. Men det återstår att se hur mycket som blir verklighet.

Inför valet pratar nästan inga partier om att "hela Sverige ska leva". Fokus ligger på breda väljargrupper i storstäder och medelstora städer. Stockholmsdominansen är öronbedövande och resten av landet ligger i medieskugga. Huvudstaden är självklart viktig, men åtta av tio svenskar bor någon annanstans.

Problemet är att maktens korridorer skymmer sikten. Tjänstemän beväpnade med opinionsmätningar och talepunkter lurar i hörnen och almanackan är ständigt fylld. Det blir lätt en sluten bunker.

Trasig relation

Socialdemokraterna har hittills försökt vinna nya väljare med hårda tag och tuff retorik. En bättre strategi är förmodligen att berätta hur hela Sverige ska hålla ihop - att "Alla ska med" som det en gång stod på valaffischerna. Det var inget dumt budskap, trots allt.

Förra året valde Stefan Löfven bort Almedalen för att i stället resa i landet. Det blev succé. I år åker han visserligen till Visby men sen bör han ägna valrörelsen åt att möta just de glömda män och kvinnor som borde vara hans väljare.

Som i alla trasiga relationer är första steget att börja prata med varandra igen.

ARTIKELN HANDLAR OM