ÅSIKT

Ryssland agerar som en skurkstat

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: AFP
Rysslands och USA:s ambassadörer i FN, Vitalij Tjurkin och Samatha Powers, diskuterar under ett möte med säkerhetsrådet. Ett säkerhetsråd som är blockerat av Rysslands veto i frågan om Ukraina och Krimhalvön.

19 MARS 2014. RYSSLAND.

Ett ”chicken-race” är en av världens farligaste lekar. I sin ursprungliga form ställs två bilar upp, eller motorcyklar, på en raksträcka och kör i hög fart rakt mot varandra.

Den som svänger först har förlorat. ”Chicken” betyder i det här fallet fegis.

Enligt en version kom denna aktivitet till USA via ryska immigranter, där den blev populär på 50-talet. Den slog igenom i populärkulturen genom filmen ”Ung ­rebell” med James Dean 1955.

I går meddelade president Vladimir Putin i ett TV-sänt tal att Ryssland tänker annektera Krim, en del av den suveräna staten Ukraina. Efter talet spelades nationalsången, precis som vid ryska segrar i Sotji-OS.

Vi kan inte göra mycket

En känsla av overklighet vilar över det som händer. För en månad sedan trodde nog ingen att gränser i Europa än en gång skulle ritas om med vapenmakt.

Väst har helt felbedömt var gränsen går för Ryssland att använda militärt våld. FN-stadgan förbjuder anfallskrig och annektering av andra länders territorium. Militärt våld är över huvud taget inte tillåtet utom i självförsvar eller med mandat från FN:s säkerhetsråd. Detta är folkrättens själva hjärta, grunden för Förenta Nationerna, hela utgångspunkten för vår gemensamma säkerhet.

Men Ryssland ignorerar detta och agerar som en renodlad skurkstat. Och faktum är att vi inte kan göra särskilt mycket åt saken.

Den ryska propagandan har varit effektiv, få i väst förstod vad som hände innan ockupationen var ett fullbordat faktum. Vi var upptagna av att diskutera om vi borde fördöma nazister i Ukrainas regering i stället.

Den ryska inmarschen i Ukraina följer annars ett välbekant mönster, först propaganda, sen invasion och ockupation, slutligen ”folkomröstning” och annektering.

Samma metod går i teorin att använda på Kazakstan, Estland, Lettland och varje annat land med ryska minoriteter. ­Bara argumentationen skapar osäkerhet.

Vad bör då göras?

Diplomatiskt bör EU försöka få FN att fördöma den ryska aggressionen. Eftersom säkerhetsrådet är blockerat bör de gå till generalförsamlingen och kräva att världens stater fördömer Ryssland.

Ekonomiskt måste både EU och USA trappa upp sanktionerna. Det är avgörande att inte komma med hot de inte har kraft att verkställa. Men varje rysk ökning av konfliktnivån bör mötas. Sanktionerna mot Iran skulle kunna vara en modell att snegla på.

EU måste också inse att smekmånaden för Europas gemensamma utrikespolitik är över. Vladimir Putin kommer att fortsätta med sitt ”chicken race”. EU måste tala med en röst under den skakiga resa som väntar.

avAnders Lindberg

ARTIKELN HANDLAR OM