Mejla

Anders Lindberg

En tankesmedja utan tankar är en pr-byrå

Poängen med SD:s tankesmedja är att ge Mattias Karlsson tv-tid

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Foto: JOHAN NILSSON/TT
Mattias Karlsson, chefsideolog SD

Ett ord jag hatar är ”talepunkt”.

Talepunkter är ord eller fraser som politiker har förberett inför intervjuer och debatter och som får dem att låta som papegojor. Dåvarande finansminister Bosse Ringholm är ett bra exempel.

”Inga-Britt Ahlenius har uttryckt intresse för ett annat uppdrag” svarade han på samtliga frågor vid en numera klassisk pressträff 1999.

Som så ofta med talepunkter så var det inte riktigt sant, Inga-Britt Ahlenius hade fått sparken. Det är karaktären av halvsanningar som gör att talepunkter förbereds så noga. Ibland testar partierna dem till och med i opinionsmätningar.

Eller så vill de inte svara alls. Som när Tobias Billström 17 (!) gånger i samma SVT-intervju svarade: ”Regeringen kommenterar inte på något vis de här så kallade Wikileaksdokumenten, eftersom det handlar om tredjepartsuppgifter”.

Billström hade varit lite för frispråkig i ett samtal med USA:s ambassadör och när mötesanteckningarna läckte ville han helst inte parata om saken.

Varför lägga ut just tankeverksamheten på entreprenad, vad ska man då med medlemmar till?

Talepunkternas segertåg är modern partikultur i koncentrerad form: polerat, toppstyrt och fullständigt urtrist. En intellektuell öken av förutsägbarhet.
Därför är det lite oroväckande att allt fler partier startar tankesmedjor.

Drivkraften är nämligen sällan en frustande lusta inför nya idéer utan att paketera partledningarnas budskap på nya sätt mot medlemmar och media. Det påminner mer om pr än traditionellt folkrörelsearbete.

Senast är det SD som startat tankesmedjan Oikos under ledning av partiets chefsideolog Mattias Karlsson.

Tidigare hölls en tydlig rågång till partipolitiken. Tankesmedjor som SNS, Timbro, Arena idé och Katalys är tydligt politiska men betalas av näringslivet eller fackliga organisationer. De är ofta obekväma – och friheten gör dem intressanta även utanför de närmast sörjande.

Partipolitiska tankesmedjor kan dessutom i sig tyckas vara underliga varelser. Det bör rimligen vara en kärnuppgift för partier att utveckla politik och reformer. Det borde vara partimedlemmarnas uppgift att tänka, vanligt folk som ser samhällsproblem i sin vardag. Varför lägga ut just tankeverksamheten på entreprenad, vad ska man då med medlemmar till?

Om ett parti har pengar över så vore det kanske rimligare att starta en utredningsavdelning med experter som kan omsätta medlemmarnas idéer till förslag på riktiga reformer som går att genomföra.

Man kan tycka att det konservativa och nationella hörnet inte behöver fler aktörer. Där finns redan Kvartal, Quillette, Axess, Fokus, SvD:s och GP:s ledarsidor med flera. Men gissningsvis vill Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning ha mer kontroll på vilken riktning debatten utvecklas.

Hur som helst lär vi nog snart se Mattias Karlsson i en tv-soffa eller Agenda-studio nära dig där han argumenterar för SD:s politik. Och därmed är det verkliga syftet med tankesmedjan Oikos uppfyllt.

avAnders Lindberg

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM