ÅSIKT

Sverige behöver sina liberala viktigpettrar

Liberalernas valrörelse havererade innan den börjat

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Lars Larsson/TT / TT NYHETSBYR≈N

I Örebro kunde Kristdemokraterna i går fira partiets siffror i det senaste Aftonbladet/Inizio. Hos Liberalerna som samlats i Stockholm för att fastställa en ny valsedel inför EU-valet var stämningen mer dämpad. Det handlar inte bara om nya bottenresultat i opinionsundersökningarna.

För att ett parti som Liberalerna ska ha en plats i dagens politiska landskap behöver man en profil. I Liberalernas fall har det handlat om något slags grundmurat självförtroende och principfasthet.

Liberalerna – eller Folkpartiet som de hette – har varit ett parti för den som gillar en viktigpetter i manchesterkavaj som håller på sina principer och tror på sin övertygelse. Märkvärdigt nog behöver politiken den sorten, vilket inte minst den senaste valrörelsen demonstrerade.

Ett viktigt löfte

När Jan Björklund lovade sina barn att inte ge Sverigedemokraterna inflytande gick han lite över gränsen för hur teatralisk svensk politik brukar vara, men till sist blev löftet viktigt för regeringsbildningen.

Liberalernas EU-valrörelse havererade innan den hunnit börja. Partiets självklara toppkandidat Cecilia Wikström betraktades som en självklar tillgång. Det gjorde antagligen också hennes omfattande nätverk i det privata näringslivet, ända till SVT kunde berätta att Wikström varje månad kasserade in 70 000 kronor för sina sidouppdrag.

För vanliga människor som bara kan drömma om en månadsinkomst på 70 000 kronor – för ett heltidsjobb ‑ blev det svårt att förstå att pengarna inte skulle påverka oberoendet. Den där bilden av höga principer och omutlighet åkte liksom all världens väg.

Svindlande affärer

Saken blev inte bättre av Aftonbladets avslöjande av den liberala riksdagsledamoten Emma Carlsson Löfdahls svindlade bostadsaffärer med riksdagens pengar. Hon har lämnat partiet, men inte riksdagen, och hela saken utreds nu av åklagare.

Nu blir det Karin Karlsbro från Stockholm som toppar Liberalernas lista i valet om knappt två månader. Det låter som uppförsbacke hela vägen. Ett parti utan fungerande partiledning som nästan saknar stöd i opinionen ska gå till val med en kandidat som ingen väljare har hört talas om för att genomföra ett program som ligger helt fel i tiden.

Det är bara Liberalerna som kan få för sig att pröva något sådant. Just därför kanske det lyckas.

avIngvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM

EU

EU-valet