Slumvärdar får håna hela vårt samhälle

Kommuner tvingas se på den sociala misären

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Foto: Ingvar Persson

Isen smälter sakta på de fallfärdiga huset i Blötberget. Just här bor ingen längre, men grannhuset som är in nästan lika dåligt skick är fortfarande bebott.

Den riktiga vinterkylan har lämnat södra Dalarna. Isen på de förfallna och numer riksbekanta hyreshusen i Blötberget utanför Ludvika rinner bort i slasket.

Tövädret betyder dock inte att problemen med de otjänliga bostäderna eller hyresvärdens ovilja att ta ansvar för sina fastigheter försvinner. Tvärt om, de är precis lika allvariga som tidigare.

För en månad sedan utsåg tidningen Hem och Hyra ägarna till hyreshusen i Blötberget till Sveriges sämsta värdar. För den som följt utvecklingen kom utmärkelsen inte som en överraskning. Vanskötseln av fastigheterna i Ludvika och i grannkommunen Ljusnarsberg har varit en följetong i åratal.

I Ludvika har kommunen försökt ha dialog med värden. Man har utfärdat förelägganden och viten. Vid ett tillfälle försökte man dessutom få husen tvångsförvaltade och i slutet av förra året förklarade räddningstjänsten att husen är farliga. De får inte användas.

Inget har hjälpt

Problemet är att inget har hjälpt. Det juridiska systemet är - som så mycket annat - byggt för att hantera hederligt folk. Ansvarslösa slumvärdar tycks däremot hela tiden kunna hitta kryphål.

Fastighetsägarna i Blötberget har kommit med tomma löften om åtgärder. De har överklagat beslut och genomfört ägarskiften. Allt för att förhala självklara krav på den som vill hyra ut bostäder åt människor.

Till sist har man helt enkelt hållit sig undan polisens delgivningsmän.

När myndigheter upptäcker att djur vanvårdas finns utrymme för snabba och drastiska åtgärder. När en hyresvärd vanvårdar bostäder där det bor människor rullar byråkratin som om det fanns all tid i världen.

Ny affärsmöjlighet

Dessutom handlar det knappast om något tillkortakommande. I bostadsbristens och utslagningens Sverige har förfallna fastigheter på landsbygden blivit en affärsmöjlighet för somliga. Människor med ytterst få alternativ erbjuds ett boende och socialtjänsten måste betala.

Somliga kommuner, inte minst i storstäderna, bidrar till verksamheten genom att förmå människor man vill bli av med att flytta.

I Blötberget har allt gått över styr. En lagstiftning som sätter ägarens rättigheter före ansvaret som värd har tillåtit förfallet. Och kommunen har tvingats se på, år efter år. Det är inte bara social misär för de boende, det är ett hån mot hela samhället.

Nu är husen i Blötberget bortom räddning. De måste utrymmas. Men det borde aldrig få gå så långt.

När djur vanvårdas har myndigheterna möjligheter att ingripa med kraft. När en hyresvärd missköter hus där det bor människor får förfallet pågå i åratal. Vad borde samhället göra åt värdar som hånar regler och ansvar?

Chatta med Ingvar Persson. Chatten startar klockan 9.00 men det går bra att skriva redan nu.