ÅSIKT

Överhetens parti har återuppstått

Foto: ANDREAS BARDELL
Benjamin Dousa, ordförande Moderata ungdomsförbundet
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

- Moderaterna ska vara partiet att lita på, att vi ligger till höger, säger Benjamin Dousa, 24, ordförande i Moderata ungdomsförbundet, MUF.

Denna partistämma har han blivit bönhörd. På snart sagt alla områden gör Moderaterna en högergir. Och glädjen i Örebros kongresshall Conventum går att ta på – Moderaterna har hittat sin själ igen.

”Högern – Att lita på” stod det på 1951 års valaffischer från dåvarande Högerns riksorganisation.

Och så var det, till höger om högern fanns bara väggen. De röstade konsekvent nej till bättre villkor för vanligt folk och utvecklade ett formidabelt hat mot vad man kallade DDR-Sverige, alltså den moderna välfärdsstaten.

Överhetens parti

Retoriken fungerade utmärkt för invärtes bruk och inom näringslivet men den skrämde även bort mittenväljare och mobiliserade socialdemokrater.

Sen kom Fredrik Reinfeldt.

- Den negativa föreställningen som finns om Moderaterna är ju att vi skulle vara överhetens parti, det är absolut ett problem, sa Per Schlingmann till Göteborgs-posten 2005.

Schlingmann var då en relativt okänd kommunikationschef åt Fredrik Reinfeldt men gjorde sig ett namn då han förbjöd moderater att ha pärlhalsband på sig.

Syftet var att inte bekräfta omvärldens fördomar.

Olyckliga aktivister

Analysen födde ”Nya Moderaterna” som fick regeringsmakten i åtta år och över 30 procent i valet 2010.

Men partiets aktivister var olyckliga, de saknade sina pärlhalsband, sin försvarspolitik och sin hårda retorik mot fackföreningsrörelsen. De kände inte igen sig. När Reinfeldt flyttade in mot mitten erbjöd dessutom Jimmie Åkesson ett nytt hem till höger.

Ulf Kristersson väljer sina strider mot Stefan Löfven med just den retorik Fredrik Reinfeldt en gång försökte tona ner.

Hans viktigaste jobbpolitik är sänkta löner för de som tjänar lite. Det kommer att pressa ner även andras lön och driva fram en låglönearbetsmarknad där människor behöver två, tre jobb för att försörja sig. I USA kallas gruppen för ”arbetande fattiga”.

Medkännande leende

Kristersson vill se början till marknadshyror, ändra arbetsrätten och göra det lättare att sparka trotjänare, minska ersättningen till sjuka och arbetslösa och – naturligtvis - sänka skatterna för de med högst inkomster.

Och han gör det med ett varmt och medkännande leende.

Benjamin Dousa tycker inte att det räcker. Han vill införa marknadshyror för alla och helt slopa turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd, LAS.

- Vi vill få in fler unga och utrikes födda på arbetsmarknaden, säger han.

Moderata ungdomsförbundet har stämmans största delegation, av 200 ombud kommer 37 från MUF. Dousa beskriver Moderaternas position i svensk politik som ett tvåfrontskrig, dels mot Socialdemokraterna och dels mot SD. I båda fallen är det viktigt att driva en konsekvent högerlinje.

- Jag tror hela väljarlandskapet flyttats några steg åt höger, säger han.

Foto: ANDREAS BARDELL
Maria Abrahamsson, riksdagsledamot

”Anna var min partiledare”

Utanför själva stämmosalen står riksdagsledamoten Maria Abrahamsson och säljer boken Moderat kvinnokraft utgiven av Sällskapet för Moderata kvinnors historia. Väggen pryds av bilder på Beatrice Ask, Gun Hellsvik, Gunilla Carlsson och flera andra tidigare ministrar.

Men inte Anna Kinberg Batra, hon fick aldrig bli statsråd.

Maria Abrahamsson är redaktör för Moderat kvinnokraft men vill helst inte se kön som en förklaring till moderaternas partiledarskifte. Hon är dock uppenbart irriterad.

- Anna var min partiledare.

”Strimla Stockholms länsbänk”

När striden var som hårdast innan Kinberg Batras avgång twittrade Abrahamsson: ”I morgon är det jag som smyger in i kammaren @Sverigesriksdag iförd motorsåg och strimlar Stockholms länsbänk. Ge er för f-n!”

Det blev ett himla liv när vissa försökte spela dumma och tolka henne bokstavligt. Men hon rycker på axlarna.

- Jag har ju läst Daniel Suhonens bok om när Håkan Juholt avsattes men när jag såg mullret gå igång i Moderaterna blev jag häpen. De riktade all kritik mot Anna och det tyckte jag var orättvist.

Så mycket bättre

Läser man handlingarna är det uppenbart att den Moderata partiledningen inte bara vill göra upp med arvet från Fredrik Reinfeldt. Texterna är även genomgående mer positiva till Sverige än retoriken de senaste tre åren.

”Det är höst i ett Sverige som börjar tvivla på framtiden” sa Anna Kinberg Batra i Moderaternas kampanjfilm från 2015.

”Moderaterna ska vara ett parti för hoppfulla. Inte för att problemen är små, utan för att allt kan bli så mycket bättre.” sa Ulf Kristersson när han inledde stämman i förrgår.

Både politiken och tonläget förändras på riktigt.

Den nymoderata tidsandan

För ganska exakt tio år sedan hölls en annan Moderat partistämma. Den första efter valsegern.

Ur högtalarna strömmade Veronica Maggios Havanna mamma om en kvinna som tar klivet ut i friheten.

Som Sverige ur Göran Perssons skugga.

”Hon ville långt bort därifrån

Bort från radhuslivets vrå

Hon ville födas om på nytt

Hon ville leva om sin dröm”

Själv satt jag längst upp på en läktare när Per Schlingmann kom in i salen. Det blev tyst, alla vände på huvudet. Den nymoderata tidsandan blev kött och steg ner bland ombuden.

Framtidshoppet kändes i luften. Det skulle dröja åtta år innan Reinfeldts projekt fick soppatorsk.

”Näst största parti igen”

Tio år senare finns ingen Per Schlingmann och Veronica Maggios okuvliga frihetslängtan har ersatts av förslag om nationellt tiggeriförbud och hårdare flyktingpolitik.

Och partiet äger inte tidsandan.

- Bara att vi är så glada över att vara näst största parti igen, det är ju egentligen rätt otroligt, säger ett ombud.

Samtidigt är det uppenbart att Ulf Kristersson går i takt med sitt parti. Uppror är knappast att förvänta. Och precis som för tio år sedan har han en tydlig idé. Visserligen motsatsen till Fredrik Reinfeldts projekt men Moderaterna är inte längre ett herrelöst skepp.

Passar även Löfven

Paradoxalt nog är traditionella Moderater just vad Socialdemokraterna också längtat efter. Om man blundar och låtsas att Sverigedemokraterna inte finns kunde svensk politik vara tillbaka vid nollpunkten.

Men SD finns och det är där Ulf Kristerssons problem börjar. Han har inget trovärdigt regeringsalternativ utan Jimmie Åkesson. Och han saknar svar på hur en hård högergir ska vinna de rörliga mittenväljare som avgör svenska val

Bortom partistämmans rök och speglar är den politiska spelplanen oförändrad.

”God ton”

När Ulf Kristersson inledde stämman pratade han länge om ”god ton” i debatten. Sen kallade han Stefan Löfvens politik ”intellektuellt torftig” – en illa dold passning till att han själv är ekonom från Uppsala universitet och statsministern svetsare.

I Örebro har ”överhetens parti”, som Per Schlingmann talade om, återuppstått.

Och Kristerssons leende blir allt bredare.