ÅSIKT

Fusk och fiffel slår sönder framtiden

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Korruption och fiffel är inte bara en fråga om moral. Fusket innebär att pengar försvinner och leder till sämre beslut.
LEDARE

I dag avslutade fackförbundet Kommunal sin kongress i Stockholm. En på det hela taget lyckad tillställning, ansåg nog de flesta. Nu ska förbundet få en nystart.

Över kongresshallen har förstås hela tiden skuggan efter vinterns skandaler hängt.

Under veckan granskades också Svenska kyrkan av både Aftonbladet och Sveriges Radio. På många sätt en repris av affärerna kring Kommunal.

Dyra resor

Dyra resor, vin till lunchen och biljetter till familjemedlemmar är något av det församlingsmedlemmarna fått betala för anställda och politiker i kyrkan.

Korruptionsaffärer i Sverige ser ofta ut så där. Personer som borde veta bättre tänjer och missbrukar ett förtroende. Det är därför skandaler med kommunpolitiker, fackföreningsledare och nu alltså kyrkliga företrädare blir allvarligare än de återkommande rapporterna om girigheten bland landets direktörer, trots att både summor och effekter är mycket större i näringslivet.

Korruption blir en fråga om moral och personligt ansvar. Och naturligtvis är det precis vad det handlar om. Men korruption och maktmissbruk är inte bara ett uttryck för personligt förfall, det får konsekvenser i verkligheten.

Global sjukvård

Transparency International - den internationella antikorruptionsorganisationen - publicerade nyligen en rapport om korruptionen i den globala sjukvården.

Den beskriver skum marknadsföring av läkemedel, läkare som är beroende av mutor och väldiga pengar som försvinner i beslutsfattares fickor i stället för att användas till att bota sjukdomar.

Korruptionen betyder också sämre beslut, från den nationella politiska nivån ner till enskilda läkaren. I många länder bidrar mutorna till att människor inte litar på sjukvården.

Maktmissbruk och exklusiva resvanor i svenska folkrörelser - det är väl så vi borde se på kyrkan numer - kan naturligtvis inte jämföras med skumrasket på den internationella hälsoindustrins bakgård. Men mekanismerna är på sätt och vis desamma.

Det handlar inte bara om ett moraliskt moras, utan om att resurser som skulle ha kunnat användas bättre slösas bort och om beslut som är sämre än de borde ha varit.

Och tillsammans kan det bara få en effekt, förlorat förtroende. Och det priset är kanske det allra högsta.

ARTIKELN HANDLAR OM