ÅSIKT

Att stänga internet löser inga kravaller

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Den 26 januari bekräftades att trafiken till den populära mikrobloggen ­Twitter blockerats i Egypten. President Hosni Mubarak var desperat. Kort därefter,

i februari, fick han avgå.

Att försöka begränsa internet är inget nytt. Kina, Nordkorea, Burma och Iran gör det regelmässigt. Bland andra.

Under den arabiska våren har internet blockerats i flera länder i försök att begränsa protesterna. Det har inte fungerat ­särskilt bra. Information vill vara fri.

Nu vill Storbritanniens ­premiärminister David Cameron diskutera de sociala mediernas ansvar för kravallerna i ­London. I klartext signalerar han begränsningar i tjänster som ­Facebook, Twitter och Black­berry messenger.

Ett ohyggligt korkat svar på en mycket komplicerad fråga.

I nordöstra hörnet av Hyde park i London ligger ”Speakers corner”. Som varje London­turist vet, själva sinne­bilden för yttrande­frihet. Vem som helst kan ställa sig på någon gammal bananlåda och säga vad den vill.

Det är ganska kul. Om man orkar ­lyssna.

Myndigheterna tyckte inte det var lika kul 1855, då var det upplopp i Hyde park. Utan varken Facebook eller Twitter. Tryckta flygblad och det talade ordet räckte utmärkt.

Faktum är att de sociala medier­na bara kanaliserar vad som skulle kunna sägas på ”Speakers­ corner”. På samma sätt som en tryckpress kan göra. ­Eller en radiostation. Eller en högtalare.

Kravallerna i London har ­säkert många orsaker. I en opinionsundersökning från analys­företaget YouGov 9 augusti ­svarade 42 procent ”kriminellt beteende” på frågan om den ­viktigaste orsaken till kravallerna. Följt av ”gängkultur” (26 ­procent), ”regeringens ned­skärningar” (5 procent) och ­”ras­frågor” (5 procent).

Det viktigaste just nu är att få slut på kravallerna och åter­ställa lugn och säkerhet. Det är ­polisens uppgift. Sen måste de djupare orsakerna diskuteras.

Jag tror en stor del av svaret ­ligger i att ett allt hårdare brittiskt klassamhälle ­begränsar ungdomars möjligheter.

I utanförskapet växer vreden och frustrationen. Vad som är den utlösande gnistan kan variera, men om man inte gör något åt ojämlikheten och hopplös­heten kommer det snart att börja brinna igen. Någon annanstans.

Men de sociala medierna har lika stort ansvar för detta som bananlådan har, den som talaren i ”Speakers ­corner” ställer sig på för att höras bättre.

Priset vi betalar för yttrandefrihet är att folk säger dumma saker. Ibland ­jättedumma. Ibland så dumma att de bryter mot lagen. Som förtal, upp­viglig eller hets mot folkgrupp.

Ibland använder de penna, tryckpress eller Twitter när de säger det. Men att förbjuda ­pennor, tryckpressar och ­Twitter löser inte problemet.

Fråga Hosni Mubarak.

Han har prövat.

avAnders Lindberg

ARTIKELN HANDLAR OM