ÅSIKT

Jo, demokrati och islam kan förenas

Foto: glada väljare Två kvinnor håller upp sina färgade fingrar mot fotografen just efter att de lagt sina röster i det första riktiga valet någonsin i Tunisien i går.
LEDARE

24 OKTOBER 2011. Val i Tunisien

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det är ödets ironi att Muammar Gaddafi dödas bara några dagar innan det första demokratiska valet efter den arabiska våren.

Den folkliga resningen började i Tunisien och i går kunde ­folket där för första gången gå till valurnorna på riktigt.

– Det är första gången som jag röstar, tidigare val har bara varit charader, berättar den 48-årige läkaren Salma Cherif för nyhetsbyrån AFP.

I valet utses 217 personer som ska ta fram en ny konstitution för landet. Parlamentsval hålls ­troligen nästa år.

Valdeltagandet ser ut att bli över 70 procent och nu återstår att se vem som vinner. Det meddelas på tisdag.

Islam är starkt

Det troliga är att islamistiska Ennahda blir största parti. I ­opinionsmätningar har de fått upp mot 30 procent.

Nästa land att gå till val är Egypten, troligen 21 november. Valet gäller parlamentets underhus.

Även där ser de islamistiska krafterna ut att växa sig starka. Det Muslimska brödraskapets politiska parti, Välfärds- och rättvisepartiet, leder i opinionsmätningarna.

Valen i Tunisien och Egypten kommer förhoppningsvis följas av fler i regionen.

Samtidigt som den arabiska våren går in i en ny fas har tonläget i debatten delvis förändrats. Terroristexperterna och dysterkvistarna har kommit tillbaka.

Glädjen över de folkliga resningarna har ersatts av en rädsla för vad som kommer nu.

Den rädslan är farlig.

För den rädslan var också ­motivet till att västvärlden stödde­ de diktatorer som nu svepts bort, Ben Ali i Tunisien, Hosni Mubarak i Egypten och Muammar Gaddafi i Libyen.

Rädsla för pöbeln

Det var samma typ av rädsla som fick militären att genom­föra sin statskupp i Algeriet 1991 när Islamiska räddningsfronten vann och som bidrog till det låsta läge Palestina hamnade i efter Hamas valseger 2006.

I grunden är det samma rädsla för demokrati som överheten alltid känt. Rädslan för vad ­pöbeln ska hitta på om de får makten.

Samma argument löper som en röd tråd från Platon till Svenska Dagbladets ledarsida.

Men demokratins spridning över världen visar att pöbeln faktiskt i allmänhet är ganska klok.

Våga tro på våra ideal

Islam och demokrati går ­naturligtvis att förena på samma sätt som kristendom och demokrati. Eller någon annan av världsreligionerna. Bevis­bördan ligger på den som påstår motsatsen.

Däremot visar inte minst ­dödandet av Gaddafi på de utmaningar som väntar. Demokrati, rättsstat och respekt för mänskliga rättigheter hänger ihop. Det är viktigt att den kritik som framförs mot valen tas på allvar.

Men med det sagt, måste västvärlden nu bejaka att valen sker och respektera människors röster.

Vi måste våga tro på våra egna ideal, helt enkelt.