Dagspolitiken ska förändra attityder
För två veckor sedan tänkte jag skriva om tiden mellan hägg och syrén, de där futtiga dagarna när varje vindpust lovar sommar. Det blev inget då – nyhetsläget kom i vägen – och i dag är det för sent.
De vita molnen av häggblommor har fallit till marken, och doften av snart överblommad syrén skvallrar om att sommaren är här.
Ögonblicken dyker upp, och innan vi vet ordet av har de försvunnit.
Kanske är det så kungen känner det. Hur som helst har han dominerat veckan före nationaldagen med sin bestämda dementi av den senaste tidens rykten.
Nej, det har inte förekommit några besök på olämpliga klubbar, inga strippor och inga gangsters. Och framför allt finns det inga bilder. Absolut inga bilder.
På något sätt var höstens version, den om att vända på ett blad, lättare att svälja.
Nu spelar det kanske inte någon roll vad vi tror. Kungen är statschef antingen han talar sanning eller inte.
Det är precis det som är monarkins kärna.
Också Mona Sahlin har pratat om det som varit, det som är och om det som ska komma.
För Dagens Nyheter berättar Sahlin att hon känner sorg – vilket är lätt att förstå – men också lättnad.
Nu ska Mona Sahlin arbeta mot främlingsfientligheten i styrelsen för stiftelsen Expo. Det är utmärkt, men något i hennes motivering får mig ändå att fundera.
Sahlin förklarar för tidningen att skattesatser och lagar – sådant som riksdagen sysslar med – alltid kan förändras. Agitation och politik som ändrar attityder är däremot ”viktigare än så mycket annat”.
Men vad är det lagar och skatter gör om inte förändrar just attityder? Regeringen begriper det där.
Vad är ett jobbskatteavdrag eller en lag om utförsäkring, om inte just ett sätt att plantera tanken att den som inte kan eller får arbeta inte heller ska ställa några krav? Vad är ett rut-avdrag om inte ett sätt att vänja oss vid att det finns någon annan som ska städa?
En politisk rörelse som inte ser dagspolitiken som ett sätt att förändra attityder är riktigt illa ute.
Det är något konstigt med finansminister Borgs almanacka. Visst, här finns de institutionaliserade grälen med oppositionen och utrikesresorna till kollegor.
Men här finns också ett märkligt intresse för de areella näringarna, jord och skog. Ta förra veckan som exempel. Borg inledde hos bönderna i LRF, och avslutade med att inviga ett sågverk i Norrköping.
Möjligen funderar han på att följa en av sina företrädare i spåren. Göran Persson blev inte bara bonde i Södermanland. Under sin tid i Rosenbad engagerade han sig dessutom hårt i skötseln av jordbruket på Harpsund.