Mejla

Pernilla Ericson

Brutala misären i Moria ska avskräcka flyktingar

Skamfläck får inte bli än värre fasa

Publicerad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Foto: Petros Giannakouris/TT
Regnskydd byggs i lägret Moria, i oktober 2019.

“Ingen sätter ett barn i en båt om andra alternativ finns”, skrev flyktingorganet UNHCR 2016, i en text som krävde större säkerhet för människor som flyr konflikter och förtvivlan. Då dog i genomsnitt två barn varje dag på Medelhavet.

2019 slocknade över tusen liv i vågorna.

President Donald Trump gav i oktober fri lejd åt Turkiet att angripa kurdiska norra Syrien, USA:s tidigare allierade i kriget mot terrorsekten IS. Omkring 200 000 kurder flydde från de turkiska trupperna. Trycket på det turkiska flyktingmottagandet ökade. Europa gör allt för att hålla emot.
Förslag för att underlätta för frivilligorganisationer att rädda de som flyr har i EU-parlamentet från svenskt håll röstats ner av Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna.

EU betalar dessutom Turkiet omkring 65 miljarder kronor för att stoppa inflödet av människor.

Men trots alla umbäranden och svårigheter är det människor som lyckas ta sig över till Europa. Så vad väntar dem där?
Ett avskräckande exempel.

Moria, som ironiskt nog bär samma namn som den svarta avgrunden, gruvorna i "Sagan om ringen", har blivit ett sätt att skydda det rika Europa från invandring.

“Man kan också skapa en plats i Europa där livet är så hårt att ingen vill vara där“, skrev Dagens Nyheters Ingmar Nevéus, som tillbringade en vecka i Moria, Europas största flyktingläger beläget på ön Lesbos.

Moria, som ironiskt nog bär samma namn som den svarta avgrunden, gruvorna i "Sagan om ringen", har blivit ett sätt att skydda det rika Europa från invandring.

Lägret, som planerades med kapacitet för 3 000, huserar i dagsläget cirka 17 000 personer. I campingtält på lerig mark belamrad med sopor, bor människor från länder som Syrien, Irak, Afghanistan, Pakistan, Kamerun och Kongo ihopträngda.

Kön till mat och fåtalet bajamajor tar timmar. Många uträttar sina behov bakom buskar och tält. Motsättningar, rädsla och ilska sjuder i frånvaron av myndigheter. Slagsmål utbryter om maten. På kvällarna läser föräldrar sagor för sina barn. Mest utsatta är de minsta. I slutet på november dog ett nio månaders barn av uttorkning i Moria.

Greklands regering har meddelat att man ska stänga lägret senast 2020. Utrymning har inletts. Nya, slutna läger ska byggas på fastlandet. Om det blir verklighet måste EU vara på Grekland som en fluga på skit, för att uttrycka det milt. Ylva Johansson (S), Sveriges migrationskommissionär, måste leda vägen mot en human flyktingpolitik med rimlig ansvarsfördelnining.
Ett fruktansvärt misslyckande, skamfläcken Moria, får inte bytas mot ännu värre fasor.

avPernilla Ericson

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM

Syrien

UNHCR

Lesbos

EU

Turkiet