ÅSIKT

Brittiskt val i underskott

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Det är den stora elefanten i rummet som ingen pratar om. David Cameron dundrar visserligen på om att Storbritannien snart har ett större underskott än Grekland. Men han har ingen trovärdig plan för hur han ska hantera det. Trots att det ser ut som att han på fredag kommer flytta in på Downing Street 10.

Cameron har lovat att undanta sjukvården från kommande nedskärningar. ”Antingen ljuger han, eller så är han korkad”, säger en person nära De konservativa. Hur Cameron ska kunna få budgeten i balans utan att röra sjukvården, samtidigt som han vill sänka skatten, är obegripligt. Det brukar kallas valrörelse.

Rör inte skolan! Rör inte försvaret! För alla partier handlar diskussionen mest om vilka delar som ska undantas nedskärningar. Men skyddar man någon sektor fullständigt – då måste man skära desto djupare någon annanstans. Skär man däremot överallt kan man skära tunt. Så tänkte Socialdemokraterna vid den svenska budgetsaneringen. ”Om en intressegrupp är arg på dig, då har du problem. Om alla intressegrupper är arga på dig, då har du inte problem!”, tyckte Göran Persson.

I London är den stora frågan just nu: ”Vem tar vem?”

Kommer Liberaldemokraternas Nick Clegg att stödja Cameron? Eller bildar han koalition med Labour? Även i dessa diskussioner är underskottet avgörande. Storbritannien lånar dagligen så mycket pengar att de helt enkelt inte kan ha någon regeringskris. Följs valet av ett utdraget spel om vem som tar över riskerar marknaden att förlora förtroendet för den brittiska ekonomin. Och har man ett underskott på 12 procent måste man tyvärr bry sig om vad marknaden tycker (eftersom det är marknaden man lånar pengar från).

”Den som är satt i skuld är inte fri”. Det är därför som Clegg har sagt att han kommer att stödja Cameron, ifall Tories blir störst. Trots att liberaldemokrater och konservativa är som olja och vatten.

Nick Seddon från tankesmedjan Reform är övertygad om att bristen på ärlighet om underskottet är vad som lett fram till nuvarande opinionsläge. Ingen ser ut att få egen majoritet och ingen är ärlig med hur allvarligt det ekonomiska läget är. Alla är rädda att förlora väljare. Men som Seddon konstaterar:

”Dagen du är rädd för väljarna, är dagen du förlorar väljarna”.

ARTIKELN HANDLAR OM