ÅSIKT

Sedan släppte mamma ner honom i bassängen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Han kallades för the poolside pest. Den lilla killen sprang rastlöst runt bassängen medan hans äldre systrar tränade. Upp och ner, full av frågor, han var inte stilla en sekund.

Michaels mamma suckade och sa att han ”var en pojke”.

På sin hemsida berättar Michaels mamma att han var nio år när fick han sin diagnos. Han var en av fyra miljoner amerikanska barn som hade attention deficit hyperactivity disorder, det vill säga adhd.

I Sverige räknar Socialstyrelsen med att mellan tre till sex procent av alla skolbarn har adhd. Diagnosen är två till tre gånger vanligare hos pojkar än hos flickor.

Socialstyrelsen beskriver de vanligaste symptomen: ”uppmärksamhetsstörning, impulsivitet och hyperaktivitet. Barn med adhd har svårt att vänta, att kontrollera känslor och humör. Många har ett oförutsägbart beteende. Flertalet har problem med att planera och organisera sin tillvaro. En betydande andel barn med adhd har svårigheter i samspelet med andra. De kan ha svårt att finna meningsfulla fritidsaktiviteter.”

Michael fick behandling och medicinering och sedan släppte mamma ner honom i bassängen. När Michael var elva år klarade han sig utan Ritalin. 15 år gammal blev han femma på 200 meter fjäril vid OS i Sydney.

Nu är han 23 år gammal och i år skriver Michael Phelps simhistoria under OS i Peking. Målet är åtta guldmedaljer och han är på god väg. Han säger själv att han är så trygg i vattnet att han skulle kunna sova i bassängen, hur det nu skulle gå till?

I skolan sa Michaels lärare att pojken aldrig skulle kunna koncentrera sig på någonting. Men Michael hade en mamma och en tränare som lät honom koncentrera sig på just det han ville göra.

Det kan vara svårt att hitta sin koncentration. Skolbarn kastas mellan ämnen, oftast i scheman som egentligen är anpassade för lärarna. I sin iver att skapa rättvisa mellan barn, kanske skolan också glömmer att de är olika. Ibland väldigt olika.

Jag känner en liten flicka som tycker om färger. Hon har en diagnos, men den är egentligen ointressant. Det viktiga är att hon får ta sig tid att sortera sina band och tyger i en ljusgrön hög, en mörkgrön hög och en hög för mer turkos. Hon har en färgkänsla som borde ge henne jobb inom Alcro vad det lider. Och hon har hittat den koncentration hon behöver för att lära sig andra saker, som matte och engelska. Hon går i en skola där hon tillåts skapa sitt eget lugn. Jo, hennes skola är kommunal, men det är inte heller det mest intressanta just nu.

Utan att hon går i en skola som anpassar sig efter henne. Som ser begåvningen, precis som Michael Phelps mamma såg den när hennes son forsade fram i bassängen.

ARTIKELN HANDLAR OM