ÅSIKT

Flyktingarna i Brorsons kyrka kan avgöra EU-val

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Deras liv och framtid har blivit till en del av den danska valrörelsen

Här, i Brorsons kyrka i Köpenhamn, har ett större antal irakiska flyktingar sökt skydd. Deras framtida öde kan mycket väl påverka EU-valet.Foto: SCANPIX

Söndag 24 maj 2009. KÖPENHAMN. Nörrebro tar som alltid temperaturen på den danska samtiden. Här i den svarta fyrkanten, i centrum av Köpenhamn, har hårda sociala strider utkämpats. Hyresgäster har mobiliserats mot lyxsanering och tvångsförflyttningar. Ungdomar har, ibland våldsamt, protesterat mot nedläggning av ungdomshus och för bostadsockupationer. MC- gäng sprider elände.

Dagens strid lokaliseras till Brorsons kirke, en progressiv församling med plats för såväl gatupräster som muslimer. Nyligen har ett större antal irakiska flyktingar sökt skydd i kyrkan, undan utmätt deportation. Flera av dem har bott många år i Danmark. Ofta i usla flyktingförläggningar men på avstånd från det krig som ännu sprider död.

Irakiernas liv och framtid har blivit till en del av den danska EU-valrörelsen. Dansk folkeparti, den borgerliga regeringens skyddande bihang, kräver omedelbar avhysning från kyrkan. Statsministerpartiet låter via en talesman meddela att polisen bör kunna utrymma kyrkan och sätta handklovar på irakierna.

Ett svårt krisande EU

Den politiska vänstern, Socialistiskt folkeparti och Socialdemokraterna, kräver omprövning av irakiernas rättigheter och påminner om att de flytt undan ett krig som Danmark aktivt deltog i och försvarade med samma kraft som Carl Bildt och Jan Björklund.

Den utlovade attacken mot irakierna i Brorsons kyrka kan rädda den danska högerns EU-kampanj: sådant är klimatet i vårt lilla grannland. Ja, för rättvisans skull – så ser det ut i större delen av det svårt krisande EU.

Den danska högerregeringens inställsamma islamofobi ekar också i de stora borgerligt styrda länderna. Nästan med samma styrka som Dansk folkepartis hets mot Turkiet och mot de nya medlemsländerna från öst.

Jag lämnar Nörrebro och far förbi knarknästet Christiania – det dumanarkistiska alibit för den danska småborgerligheten. Till slut står jag på den avancerat designade, generösa operan och kan fortsätta ett tillfälligt avbrutet samtal med Svend Auken, en gång socialdemokratins mest populäre ledare, numera en av folketingets talmän.

Auken är, som alltid, optimist: socialdemokratin tycks på god väg att erövra platsen som landets största parti och Aukens syster Margrete gör ett flott val som Socialistisk folkepartis (SF) spetskandidat i EU-valet. SF samlar över 18 procent i opinionsmätningarna. Europas mest framgångsrika vänstersocialister, ledda av Danmarks folkligaste politiker, den asketiske Villy Sövndal.

Danmark har nyligen blivit av med sin statsminister Anders Fogh Rasmussen. Den lojale Bush-vännen är främste administratör för det föråldrade Nato.

Fogh var alltid mer intresserad av den atlantiska alliansen än av EU, säger Auken. En gång i tiden byggde han den radikala delen av EU:s miljöpolitik, efterhand i samarbete med Anna Lindh. Aukens arbete har systematiskt monterats ner av Foghs högerregering: kolkraften expanderar, den alternativa energin hejdas, värdefulla naturområden exploateras och jordbrukets giftutsläpp ökar. Björn Lomborg, klimatkrisens mest uttalade förnekare, har försetts med feta regeringsbidrag.

En symbol för danskt samförstånd

Aukens gamla parti leds i EU-valet av unge Dan Jörgensen, en av unionens mest envetna miljöpolitiker, kritisk mot handeln med utsläppsrätter och modig nog att kräva slut på subventionerna inom det danska jordbruket.

Vi samtalar i operafoajén, med svindlande utsikt mot drottningens Amalienborg. Den mångmiljarddyra byggnaden kan kallas en symbol för danskt samförstånd: jättelik donation från superrike A P Möller med stöd från skattebetalarna. En dansk modell, som vi känner från arbetsmarknadens flexicurity-uppgörelse. Länge den europeiska drömmen, numera på väg att upplösas i tredubblad arbetslöshet, usel produktivitet och skrämmande svag utbildning av de unga.

Svend Auken har berättat offentligt om sin svåra sjukdom. Den får inte stå i vägen för hans roll som talman: Parlamentet ska inte bestå bara av unga friska utan också av äldre sjuka, säger han.

For fanden. Det var jag som kom på flexicurity-modellen, ropar Auken.

Sedan börjar operans andra akt, Liv-läkarens besök.

avOlle Svenning

ARTIKELN HANDLAR OM