ÅSIKT

Plocka det bästa ur (S)-rådslagen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Socialdemokraterna rasar i opinionen, låt vara i osäkra mätningar. Anders Borgs chockbesked om massarbetslöshet försvinner i skuggan av AMF-affären. ”Långfredagsmörkret sänker sig över svensk arbetarrörelse”, skrev Helle Klein i måndags.

Blir det någon återuppståndelse?

Svaret måste finnas i envist politiskt arbete.

Det är säkert många till vänster som knyter näven i fickan över mediedrev och borgerlig mediedominans. Och visst har det funnits obehagliga inslag i bevakningen av Wanja Lundby-Wedin. Som ofta förut går berättigad granskning och kritik över i hetsjakt.

Medieforskaren Ester Pollack skrev om drevjournalistiken på Aftonbladet Debatt 29 mars. ”Kvinnor i maktposition som begår ett fel blir fort till villebråd”, menade medieprofessorn och påminde om hur den norska kvinnliga LO-ordföranden för två år sedan tvingades avgå efter en ”skandaliserande häxprocess”.

Man kan tycka mycket om drev och om ett medielandskap som blivit ännu mer borgerligt sedan Socialdemokraterna var i opposition förra gången, 1991-94. Det hjälper ändå inte Mona Sahlin. Partier har inte mycket annat val på kort sikt än att fortsätta utveckla sin politik och göra sitt bästa i den mediedemokrati vi lever med.

Visst har Socialdemokraterna misstag att reparera. Partiet har fått kritik för att det tagit så lång tid att hitta oppositionsrollen. Det är fortfarande oklart vem som talar för Socialdemokraterna i centrala politiska frågor.

Efter vad jag förstår skulle partistyrelsen i förra veckan ha utnämnt föredraganden inför höstens kongress. Mandatet: att vara partiets frontfigurer fram till valet. Men frågan sköts upp, ännu ett beslut som dröjer för länge.

Ändå är det nu som chansen finns att plocka det bästa ur rådslagen. Talespersoner med ordentliga mandat och ett genomtänkt förslag till nya politiska riktlinjer skulle ge en nystart, samtidigt som massarbetslösheten förr eller senare måste drabba förtroendet för regeringen.

Goda initiativ skulle också driva på det rödgröna samarbetet. Ungdomssatsningen är ett bra exempel.

Nu i sommar går 130 000 ungdomar ut gymnasiet. Hur ska de få jobb i krisens Sverige?

De rödgröna partierna föreslår en storsatsning på utbildning och praktik. De vill bygga upp det komvux som regeringen skurit ned kraftigt. Programmet innehåller också pengar till 90 000 sommarjobb. ”Ungdomslyftet” ska ge de som hoppat av gymnasiet en ny chans.

Alla partier har bidragit, men jag minns särskilt hur Mona Sahlin tog upp ungdomarnas villkor som en av sina stora frågor som nyvald partiledare.

Samma sak gäller miljön. De gröna program som Anneli Hulthén och Carin Jämtin presenterat är en utmärkt grund för rödgrön politik.

Däremot är den internationella rådslagsrapporten ojämn. Där finns bra avsnitt om till exempel nedrustning, men annat är otydligt. Jan Eliasson och Margot Wallström har inte lyckats få ihop en fungerande helhet. Då är partiets gällande internationella program betydligt bättre. Särskilt tydligt blir det i europapolitiken.

Rådslagsrapportens EU-avsnitt är tunt som ett smörgåspapper.

Det duger inte detta EU-år. Rödgrönt samarbete är inget bra skäl att ligga lågt om Europa.

Gör tvärtom, använd miljöpartisternas och vänsterpartisternas engagemang och kunskap i sakfrågorna för att binda upp dem i ett progressivt europaprogram för tiden till 2014

ARTIKELN HANDLAR OM