Vad du än gör, lita aldrig på en liberal
Snart är hela Europa fast i den bruna geggan
Det är inte bara i Sverige politiker får nya jobb. Även i Frankrike sker förflyttningar.
Nu har äntligen president Emmanuel Macron fått tummen ur *beep* och utsett landets nya premiärminister: Michel Barnier.
Barnier är en politisk räv på 73 år, som tidigare varit bland annat minister och EU-kommissionär.
Det finns bara ett litet problem med Macrons utnämning. Barnier är republikan.
Enligt praxis ska det största partiet, i detta fall blocket, erhålla premiärministerposten. Vilket i juli blev rödgröna Nya Folkfronten. Av 577 möjliga mandat fick de 188.
Republikanerna fick 48.
Varför gör Macron såhär? Svaret är enkelt. Han vill fortsätta styra landet.
När Macron utser Barnier – känd för sin invandringskritik – som premiärminister försöker presidenten skapa allianser högerut, ända ut till högerextrema Nationell Samling.
I en sådan allians blir Macrons Tillsammans, som i dagsläget har 161 platser, fortsatt störst. Tillsammans med Nationell Samling 142 och Republikanernas 48 får de politisk majoritet.
Voilà! Ett franskt Tidölag.
Det hela är mycket fiffigt av presidenten. Men det är också ett svek mot fransmännen.
Emmanuel Macron har sagt sig vara garanten mot högerextremismens inflytande, men under sitt ledarskap har Nationell Samling bara växt.
När Macron vann presidentvalet år 2022 la många vänsterväljare sin röst på honom för att stoppa Marine Le Pen.
I juli upprepade sig historien.
När det i juni framkom att Republikanerna var villiga att samarbeta med Nationell Samling enade sig de liberala och rödgröna partierna. I andra valomgången drog Tillsammans respektive Nya Folkfronten tillbaka sina kandidater i de distrikt där de inte kom på första plats. Det innebar att väljarna bara kunde välja mellan två block, det högerextrema och det demokratiska.
Den sjunde juli kom resultatet: De rödgröna vann! Macrons Tillsammans kom tvåa och Le Pens högerextremister blev trea.
Demokratin drog en lättnadens suck. Men inte Macron. Trots att det var han själv som utlyst extraval – för att fransmännen skulle välja politisk riktning – kunde han inte acceptera valresultatet.
Snacka om dålig förlorare.
Efter en sommar av ”politisk paus” (ett koncept presidenten uppfann själv) får fransmännen nu uppleva det varje svensk insåg 2022.
Det går inte att lita på liberaler. Oavsett om de heter Macron, Pehrson eller Pourmokhtari.
De tycker att vänsterns politik, en kritik mot den fria marknaden och den rika eliten, är ett större hot än fascismen.
Så länge den fria marknaden inte äventyras kan storebrors övervakningsstat utökas. Då kan rasifierades trygghet äventyras. Då kan stövlarna få marschera.
Likt hos svenska liberaler är makten det som väger tyngst. Den blir viktigare än alla löften och ideal. Och som i detta fall: demokratin.