Littorin, fixar du denna omelett?

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Arbetsmarknaden – ett skymningsland för alla de papperslösa

Det smakar pyton Sven Otto Littorin har lagt ett lagförslag i det så kallade Lavalmålet som lämnar kvar kryphål stora som Falu koppargruva för hänsynslösa arbetsgivare att utnyttja.
Foto: LOTTE FERNVALL
Det smakar pyton Sven Otto Littorin har lagt ett lagförslag i det så kallade Lavalmålet som lämnar kvar kryphål stora som Falu koppargruva för hänsynslösa arbetsgivare att utnyttja.

Ända sedan ombyggnaden av Söderfjärdsskolan för snart fem år sedan träffade tidningssidorna har Vaxholmskonflikten, eller Lavalmålet, legat som en underton i samhällsdebatten.

Inte bara i Sverige. Konflikten i Vaxholm har blivit europeisk storpolitik.

Betydelsen för synen på det svenska arbetslivet kan knappast överskattas. Arbetsgivare, fackliga företrädare och politiker har tvingats fundera över sådant de tidigare tagit för givet. Varje gång något hänt – en förhandling i AD, en dom från Luxemburg eller en statlig utredning – har det vållat ett infekterat meningsutbyte bland jurister, ekonomer och journalister.

Slår mot facken

Vaxholmskonflikten vägrar försvinna.

Sven Otto Littorin verkade trött när han i torsdags presenterade lagförslaget om Laval.

–? Det hade varit oerhört mycket bättre om vi kunnat avstå, sa han.

Förslaget är inte särskilt bra. Littorin avvisar visserligen de mest högljuda arbetsgivarna som hoppats på statliga minimilöner och riktig låglönekonkurrens. Men han föreslår samtidigt hårda begränsningar av fackens konflikträtt.

Människor utnyttjas

Kraven får bara gälla den lägsta avtalade lönen, och den så kallade bevisregeln ger den arbetsgivare som vill fuska ett kryphål stort som Falu koppargruva. Det handlar trots allt om verksamhet där falska anställningsbesked, hot och fiffel har avslöjats gång på gång.

Under åren som gått sedan de där decemberdagarna 2004 har en sak blivit allt tydligare.

Vaxholmskonflikten och Lavaldomen speglar något mycket större. Utnyttjandet av människor i internationaliseringens skugga.

I det skymningslandet finns utblottade bärplockare från Thailand, grundlurade skogsarbetare från Rumänien och usla bostadsförhållanden för lantbruksarbetare från Vitryssland.

Där finns företag som låter pappers-lösa arbeta för småpengar och bemanningsföretag som annonserar ut arbetskraft till reapris, för att nämna något.

Ett anständighets krav

Ingen – inte facket, inte arbetsgivarna och definitivt inte Littorin – har svaret på hur alla som tvingas leva i arbetsmarknadens skymningsland ska garanteras rimliga villkor.

Men just det borde vara ett anständighetskrav och ett gemensamt ansvar.

Det manar till samarbete.

Här hemma, mellan seriösa företagare och fack, och mellan arbetsmarknadens parter och politiken.

Men också samarbete över gränserna. Och det måste börja med det rättvisa och sociala Europa som det talas om i festtalen och valkampanjerna.

Ingen liten uppgift, och inget som står på den svenska regeringens dagordning när de nu får chansen att leda EU.

Kanske var det därför Littorin tycktes så trött i torsdags.

IP

Publicerad:

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.