Nu slarvar EU bort Turkiet
I går hotade Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan med att sätta in militär mot demonstranterna. Den turkiska regeringen har redan använt oproportionerligt mycket våld, nu riskerar det bli ännu värre. Protesterna inleddes på Taksimtorget och i Geziparken i Istanbul för två veckor sedan men har nu spridits över hela landet. Det som började med bråk om en illa hanterad planprocess om ett bygge har utvecklats till en kraftmätning om premiärminister Erdogans ställning. Och om vad den Turkiska republiken ska vara.
Det går för trögt
Att läget i Turkiet skulle spåra ur har legat i korten en tid. Konflikterna mellan olika delar av landet, sekulära och religiösa grupper, gamla och nya eliter, städer och landsbygd, har ökat sedan flera år.
Det moderat islamistiska partiet AKP har vunnit tre val och regerat Turkiet sedan 2002. Till en början väckte den nya regimen mycket hopp. De genomförde flera reformer och närmade sig Europeiska unionen. 2005 blev Turkiet officiellt kandidatland till EU.
Men sedan dess har det gått trögt. De flesta viktiga frågor kvarstår och takten i Turkiets reformer har avtagit.
Samtidigt har det politiska motståndet mot Turkiet inom EU ökat. Frankrikes tidigare president Nicolas Sarkozy skadade relationerna något enormt med sin antiturkiska retorik och uttalanden om att landet ligger i Asien, inte i Europa. I Österrike pratar man om folkomröstning om turkiskt medlemskap och i Tyskland är många – inte minst förbundskansler Angela Merkel – kritiska. I bakgrunden spökar vanföreställningen om EU som en kristen klubb.
Dags att vända
EU håller på att slarva bort Turkiet. Och när utsikten om medlemskap i EU försämrats har den turkiska regeringens reformambitioner avstannat. Istället har landet utvecklats i auktoritär riktning.
Det vi ser på gatorna i Istanbul och Ankara är ett resultat av den utvecklingen. Både EU och Turkiet borde vända om innan det är för sent.