ÅSIKT

Det behövs konflikt på arbetsmarknaden

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

I konferensrummet åtta våningar ovanför Järntorget i Göteborg sitter en karta. Den visar Linnégatan, en av stadens krogtätaste, och är full av små gröna, gula och orange prickar.

Det ser ut som planerna för ett fälttåg, och på sätt och vis är det kanske vad Dan Fransson, ombudsman på Hotell- och Restaurangfacket, sysslar med. Ett fälttåg.

Sedan februari har avdelningen bokstavligen gått igenom krog efter krog för att ställa krav på avtal. Resultatet är slående. Trettiofyra krogar har tecknat kollektivavtal. Över femtio arbetsgivare har fått avtalsförslag, och lika många får det snart.

- De anställda ska ha schysta villkor, säger Fransson.

Han berättar om restauranger där anställda får för dåligt betalt, om de alls får sin lön. Det händer att lönen kopplas till försäljningen. Inga gäster, inget betalt för servitrisen. Det finns arbetsgivare som struntar i övertidsersättning och som vägrar göra ett schema.

Det vore omöjligt om vi inte talade om en bransch där många är unga och många har utländsk bakgrund.

- Det är ovärdigt, säger Fransson.

Kampanjen har inte varit problemfri.

Konkurrensen är stenhård, och krögarna menar ofta att de inte kan leva upp till avtalen. Det finns krögare som vägrar släppa in facket på arbetsplatserna. Många anställda vill inte att deras arbetsgivare ska få reda på att de är organiserade.

- Vi anger inte längre hur många anställda som är medlemmar när vi varslar om konflikt, säger Fransson.

Fem gånger har facket tvingats hota med blockad. Hittills har alla till sist accepterat, men det har suttit hårt inne. I ett fall skrevs avtalet under bara någon timme innan stridsåtgärderna skulle ha startat.

- I det fallet satt huvudägaren i Moskva. Det var besvärligt, säger Fransson.

- Vi har en färdig organisation för att sätta i gång en konflikt.

De anställda kan strejka. Men lika viktigt kan vara att vända kunderna mot den krog som vägrar sluta ett avtal. Flygblad och skyltar finns färdiga, liksom blockadvakter.

Dessutom räknar Hotell- och Restaurang med sympatiaktioner från andra fackliga organisationer.

I den svenska samhällsdebatten hyllar numer alla kollektivavtalssystemet. Det gäller också borgerliga politiker, till och med Maud Olofsson. Tillsammans med Svenskt Näringsliv brukar hon dock kritisera konfliktreglerna.

Ett argument för kollektivavtalen brukar vara att de skapar flexibilitet, något som inte minst gäller Hotell- och Restaurangs avtal.

Ett lika viktigt argument är att det skapar rättvisa mellan företagen och anständiga villkor för de anställda.

Förutsättningen är dock att alla, eller nästan alla, har ett avtal. Det som händer på Linnégatan visar att vägen dit inte är så enkel.

Utan starka konfliktmedel, till exempel möjligheten till sympatiåtgärder, är det tveksamt om Hotell- och Restaurang eller andra fackförbund får några avtal.

För de anställda längs Linnégatan skulle det betyda en fortsättning på osäkra löner, obetald övertid och osäkra anställningsförhållanden.

Ovärdigt, för att använda Franssons ord.

Ingvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM