ÅSIKT

I väntan på ett nytt USA fortgår krigen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

30 december 2007. Richard Fords senaste roman ”Som landet ligger”, kan kallas en skarpsinnig, bitvis absurd svart fars om USA. Fords berättelse dateras till tiden för George W Bushs manipulativa maktövertagande.

Det land som ligger, efter sju år av Bushs styre, stämmer väl överens med de skräckbilder Fords huvudperson Frank Bascombe såg framför sig.

Den nykonservativa ideologin?–?en blandning av inskränkt patriotism, reaktionär religiositet och missionerande imperialism?–?har på en gång angripit grundläggande amerikanska demokratiska värden och med massivt militärt våld bombat världen alltmer hotfullt osäker.

Det ögonblick som definierade George W Bush inträffade den 16 oktober 2002. Då gav kongressen honom befogenheter att inleda krig mot Irak. Presidenten sa högstämt: ”Vårt mål är att fullständigt och slutgiltigt avlägsna ett verkligt hot mot världsfreden och mot USA.”

Krigsuppdraget Irak är inne på sitt femte blodiga år, den mindre militära insatsen, den i Afghanistan, räknar fram sitt sjunde år.

Verkningslösa löften

Fyra miljoner har drivits från sina hem i Irak. Också de mest återhållsamma siffror anger antalet döda civila till runt 100?000.

Den mycket bräckliga Mellanöstern-konstruktionen har periodvis rasat samman som under förra sommarens krig i Libanon.

Palestiniernas försök att äntligen få bygga en egen stat underordnas ständigt det som kallas ockupationsmakten Israels intresse.

Storslagna löften från Annapolis och givarkonferensen i Paris till vissa palestinier blir verkningslösa så länge en massiv majoritet av palestinierna hålls inspärrade, förvägras rörelsefrihet, stängs in bakom murar och hejdas av många hundra vägspärrar. Eller som i Gaza helt enkelt svälts ut.

555 miljarder dollar

I årets sista vecka fick Bush kongressens hjälp att hälla 555 miljarder dollar över sina krig. Ingen motprestation krävdes, inte ens ett ord om militärt tillbakadragande från Irak. The Surge, säger propagandan, är på väg att skapa alltmer fredliga förhållanden i det sönderbombade landet. Färre dör, det är sant, och färre bombattacker genomförs. Fast dessa positiva effekter följer inte av ökade amerikanska militärinsatser; de är resultatet av inbördeskrigets nya logik. En majoritet av den upproriska sunnidelen, väl medveten om sin militära underlägsenhet, samarbetar temporärt med USA-militären. Ett skydd både mot al-Qaida och shiamuslimernas överlägsenhet, ingenting av demokratibyggande.

Bushadministrationen är oändligt långt från sitt mål att göra Irak till ett centrum för den egna Mellanösternpolitiken och till en pålitlig storleverantör av olja.

Ett annat grandiost mål för Bush, att eliminera de afghanska talibanerna, är på väg att rivas sönder. Kriget går dåligt, opiumhandeln är rekordartad och sprider sig till Irak. Nya och gamla talibaner expanderar sina maktområden vid och vida över gränsområdena till Pakistan. USA ville bygga skydd med hjälp av alliansen Musharraf–Bhutto. Han, militärapparatens man. Hon, en inkarnation eller en skymt av tänkt demokrati. Ett förödande och barbariskt mord slog sönder ekvationen.

Fri- och rättigheter ur spel

De omfattande Bushkrigen har urholkat centrala, demokratiska värden också i USA. Guantánamo och Abu Ghraib symboliserar övergrepp och statsstyrd tortyr. Amerikanska militärer berättar i realistiska böcker om avhumaniseringen inom armén och människoförnedringen av motståndare.

Patriot Act har satt fundamentala mänskliga fri- och rättigheter ur spel i USA, med särskilt plågsamma effekter för den muslimska befolkningen.

Men, kommer invändningen, USA befinner sig ju i krig mot terrorismen. Men de redskap, militära och repressiva, som USA valt för den egenartade kampen har lett till dramatisk ökning av antalet terrorister och till en geografisk spridning av våldet. Nu senast i Pakistan.

Saknar trovärdighet

Bushs närmaste medarbetare har lämnat honom, från den skrupelfrie ideologen Karl Rove till den krigiske Donald Rumsfeld. De västeuropeiska förtrogna har röstats bort eller avgått: Silvio Berlusconi, José María Aznar, Tony Blair. Nykonservatismens främste teoretiker, Francis Fukuyama, bryter med Bush och skriver att USA saknar all trovärdighet och moralisk auktoritet i Mellanöstern.

Så ligger landet för den avgående George W Bush. Nästa år kan lyckligtvis ett nytt USA börja byggas.