ÅSIKT

Ta strid mot lönesänkning

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Enligt planerna ska LO:s styrelse i dag sätta siffror på sina avtalskrav. Grunddragen är klara. En låglönesatsning, en speciell jämställdhetspott och, inte minst, en höjning av avtalens miniminivåer. Också facken inom industrin presenterar sin gemensamma plattform. Avtalsrörelsen har börjat.

De fackliga organisationerna har flera skäl att driva frågan låglönesatsning och höjda lägstalöner.

Större klyftor

Klyftorna har ökat. LO:s senaste lönepolitiska rapport visar hur skillnaden mellan arbetare och tjänstemän i genomsnitt blivit 3?500 kronor större

i månaden de senaste tio åren. Bland de lågavlönade är de flesta kvinnor.

Siffrorna ger ändå inte en rättvis bild. I verkligheten har skillnaderna ofta ökat mer än statistiken visar. Löneskillnaderna ökar nämligen också starkt inom tjänstemannagruppen. Många har en löneutveckling som inte är snabbare än för de LO-anslutna arbetarna. Andra, inte minst de högsta cheferna, har fått mycket stora löneökningar.

Inte bara LO-förbund utan också flera tjänstemannafack har deklarerat att lägstalönerna nu måste upp.

Arbetsgivarorganisationerna har bidragit med argument för en facklig låglönesatsning. Teknikföretagen talar om öppningsklausuler som ska tillåta lokala parter att krypa under de centrala avtalen. Svenskt Näringsliv har spottat ut en serie rapporter om lägstalöner. Budskapet är klart. Arbetsgivarna skulle helst se sänkta löner för de sämst avlönade.

Till och med akademikerorganisationen Saco, annars varma anhängare av lokala förhandlingar och ökad lönespridning, påpekar i en rapport att många arbetsgivare missbrukat de sifferlösa avtal som blivit allt vanligare.

Arbetskraftsuthyrningen ökar

Till detta kommer nya marknadsinslag i lönesättningen. Ökad outsoursing inom både privata företag och offentlig sektor innebär en press på lönerna. Arbetskraftsuthyrning, ibland av företag med utländska anställda, skapar nya svårigheter.

Till sist måste de fackliga organisationerna också ta hänsyn till den nya regeringens politik. Regeringsförslagen påverkar knappast nivån på lönekraven. Däremot är det rimligt att de påverkar vilka garantier om fördelningen löntagarna ställer.

Att det politiska målet med de sänkta ersättningsnivåerna, och de sänkta skatterna, är att vidga låglönesektorn är uppenbart. Avtalsrörelsen är de fackliga organisationernas möjlighet att driva en annan linje.

IP

ARTIKELN HANDLAR OM