ÅSIKT

Hålla ihop är allas ansvar

Foto: LOTTE FERNVALL
Stefan Löfven, ordförande för IF Metall, måste kunna enas med LO om en avtalssamordning i veckan.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ledningen för LO och förbunden måste använda den kommande veckan för att enas om den avtalssamordning som är möjlig, även om den inte är vad de önskar. Uppgörelsen måste innehålla en jämställdhetspott. Däremot måste LO antagligen avstå från en samordning som är ”total, fullständig och monumental”, som Transports ordförande Per Winberg uttryckte det i går.

LO:s 15 medlemsförbund har nu drygt en vecka på sig för att komma överens. Nästa vecka ska nämligen förbunden svara på det förslag till gemensamma krav som styrelsen lagt.

Ökad otrygghet

Argumenten för facklig samordning är överväldigande. Den politiska situationen med en regering som utmanar grundläggande trygghetssystem och trycker tillbaka de fackliga organisationerna är ett. En allt hårdare press på löner och arbetsvillkor ett annat.

Dessutom kommer de fackliga förhandlarna att möta en arbetsgivarpart som till skillnad från de borgerliga partierna inte smusslar med sina systemförändrande ambitioner.

De fackliga målen är gemensamma. Det gäller lägstalönerna som lyfts fram av både LO och flera TCO-förbund. Det gäller löneökningarna, som rimligen till någon del borde spegla den medvind svensk ekonomi just nu seglar i, och det gäller faktiskt också jämställdheten som pekas ut som en huvuduppgift av alla fackförbund.

Ändå har många dörrar i fackföreningskvarteren kring Norra Bantorget slagits igen de senaste dagarna.

Konflikt om jämställdhet

Till en del handlar det om jämställdhetspotten. Potten är ett försök att minska klyftorna mellan yrkesområden som domineras av kvinnor och män. I klartext betyder det att till exempel vården och handeln måste få mer än till exempel byggen och gruvorna. Naturligtvis är det kontroversiellt, men nödvändigt.

Konflikten mellan de fackliga företrädarna handlar dock inte bara om jämställdhet. Den gäller också hur mycket kontroll det egna förbundet kan avstå ifrån i de känsliga avtalsförhandlingarna.

LO:s mål i årets avtalsrörelse har varit att fördjupa samarbetet. I praktiken betyder det att förbunden får kontrollera varandra hårdare för att få ansvarsfulla och rättvisa löneökningar i alla branscher.

Måste ske frivilligt

Samordning kan dock bara åstadkommas frivilligt och gemensamt. Om något förbund väljer att stå utanför är det allas problem.

Skulle IF Metall, eller i värsta fall hela industrisektorn, hoppa av försvagas LO dramatiskt. Det kommer att få effekter för löntagare i alla branscher.

Det bästa får inte bli det godas fiende. LO kommer knappast att kunna återta sin forna ställning i avtalsförhandlingarna.

Någon ”total och fullständig” samordning är inte möjlig, och kanske är den inte heller önskvärd.

IP