ÅSIKT

DN-chefen tvingades avgå

LEDARE

Chefen för Dagens Nyheters ledarredaktion, chefredaktör Anders Johnson, tvingades i går att avgå efter bara några månader på tjänsten.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Avgången förvånar inte.

Johnson.

Redan när DN:s ägare och styrelse i fjol utsåg Johnson till chefredaktör väckte det förvåning bland branschfolk och andra initierade. Johnson hade ingen journalistisk bakgrund. Hans meriter var rent partipolitiska: Johnson tillhörde folkpartiets högsta ledning och hade representerat partiet i riksdagen och fullmäktige i Stockholm. Ibland framträdde han som folkpartiets främste ideolog.

Företrädaren Hans Bergström hade också en politisk bakgrund. Han hade, bland annat, under sjuttiotalet fungerat som handsekreterare åt folkpartiledarna Gunnar Helén, Per Ahlmark och Ola Ullsten. Men innan Bergström kom till DN hade han i flera år arbetat som chef och kommenterande journalist på liberala Nerikes Allehanda.

Utnämningen sågs som början på en folkpartisering av DN som kallar sig oberoende. Johnson mötte därför motstånd redan när han trädde in på tidningens redaktion. Detta stegrades och utvecklades till misstro när det blev känt att en reklamman hjälpt Johnson och andra DN-chefer att utforma en programförklaring som trycktes på ledarsidan.

De sista resterna av de egna medarbetarnas förtroende försvann när det framkom att Johnson var på väg att bereda plats på ledarredaktionen för Carl B Hamilton, före detta riksdagsman (fp). Det var en rekrytering som bekräftade farhågorna om fortsatt folkpartisering. Det hjälpte inte att Johnson retirerade och bad om ursäkt. Situationen blev omöjlig.

Att Johnson tackade för kaffet och gick var naturligt. Det märkliga är att familjen Bonnier, DN:s ägare och styrelsen en gång gjorde honom till chefredaktör. Lärde de sig inte något av vad som hände när de placerade fp-politikern Olle Wästberg på Expressens chefredaktörsstol? Har de inte förstått att den gamla partipressens tid för länge sedan är förbi?

Tidningarnas ledarsidor spelar en viktig roll i det offentliga samtalet om politiken i vid mening. De ställer frågor och tar ställning till vad som händer i samhället. Deras kommentarer svarar också mot kraven på analys, reflexion och en ibland lugnare andhämtning än den som präglar nyhetssidorna. Och om djupt allvar får brytas mot lättsinne och snabba infall kan det bli roande läsning.

Rätt skötta ledarsidor och andra opinionsbildande avdelningar är också kommersiella tillgångar för tidningarna.

Tidningsägare som inte begriper att dessa uppgifter kräver journalistisk professionalism gör sig själva, sina tidningar och dessutom sina partier en stor otjänst.

Rolf Alsing