ÅSIKT

Ställ hårdare krav på Turkiet

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Turkiet har blivit ett populärt semestermål. Värmen och havet lockar allt fler turister. Men bortom stränderna finns ett land där drygt 14 procent av befolkningen lever under fattigdomsstrecket och där demokratins förespråkare tystas.

Efter statskuppen 1980, som garanterade USA:s och Natos närvaro och intresse, häktades på kort tid 650 000 personer. Politiska partier och föreningar förbjöds och tusentals böcker, tidningar och tidskrifter beslagtogs och förstördes. Enligt Amnesty International och andra människorättsorganisationer fortsätter de grova brotten mot mänskliga rättigheter.

Bakom de statistiska uppgifterna döljer sig personliga tragedier. I mer än 30 år kämpade Mehti Zana för kurdernas rättigheter – han var borgmästare i staden Diyarbakir i den sydöstra delen av landet men hans arbete uppskattades inte av regimen. Det ledde till 16 års fängelse med regelbunden tortyr. Nu lever Zana i exil. Jag träffade honom för en tid sedan. Hans fru, Leyla Zana, sitter i turkiskt fängelse för att hon som parlamentsledamot yttrat sig på kurdiska och talade för att kurder och turkar ska kunna leva sida vid sida.

Vid EU:s Helsingforstoppmöte i december 1999 godkändes Turkiet som kandidatland. Samtidigt ställde EU en rad villkor, framförallt att Turkiet måste anpassa sig till de så kallade Köpenhamnskriterierna och garantera mänskliga rättigheter, ett fungerande rättssystem och respekt för etniska och andra minoriteter. Hoppet tändes om att Turkiet skulle acceptera kraven och situationen i landet förbättras. Men så blev det inte.

Få steg har tagits i den riktning som utlovades i Helsingfors och den ekonomiska kris som sedan följde har drabbat befolkningen hårt. Nio och en halv miljon människor lever med en inkomst under 370 US-dollar om året, vilket betyder svält. Och det är barnen som drabbas värst.

Omvärlden, och i synnerhet EU och dess medlemsländer, måste sätta betydligt hårdare press på den turkiska regimen. Hårdare krav på politisk pluralism, fria val och oberoende domstolar. Det kurdiska folket måste erkännas, förhållandena på fängelserna drastiskt förbättras, tortyr och dödsstraff avskaffas och åsikts- och yttrandefrihet införas.

Turkiet har en lång väg att gå innan EU-medlemskap kan bli aktuellt – och än har knappast några reella framsteg gjorts. Anna Lindh har agerat rätt när hon tydligt markerat detta. Den politiska pressen måste bli ännu starkare under Belgiens ordförandeskap och utrikesminister Louis Michels nyliga besök i Ankara inger hopp.

Att Nato accepterar ett land som Turkiet är skamligt. EU:s hållning bör vara en helt annan.

Johan Lindahl