ÅSIKT

Handlingsförlamning

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Efter helgens toppmöten kan läget i den internationella storpolitiken sammanfattas i ett ord: handlingsförlamning. I Bonn samtalade man i dagar om en kompromiss om Kyoto-avtalet. Nu blir det säkert en uppgörelse mellan de 180 deltagande länderna. Gott så. En uppgörelse är i alla fall ett steg framåt.

Men för att inte Japan och Kanada skulle hoppa av tvingades de andra länderna gå med på urvattnade skrivningar. Och USA var inte med alls.

Kompromissförslaget innebär att de olika länderna får tillgodoräkna sig skogsareal, som i teorin men inte i praktiken minskar växthuseffekten. Utsläppen från industrier och biltrafik kommer inte att minska i den takt Kyoto-avtalet avsåg.

Extremt tunt utfall

I Genua blev utfallet av G8-mötet extremt tunt. I skuggan av våldsamheterna i Genuas centrum enades G8 om ett åtgärdsprogram på 14 miljarder mot hiv och aids. Därutöver presterade man bara till intet förpliktigande ord om att minska världsfattigdomen och klyftan mellan Nord och Syd. Inga pengar utlovades och inga ytterligare skuldavskrivningar.

Konkreta förslag som skulle kunna minska miljöförstöringen och de globala klassklyftorna får stå tillbaka för nationella särintressen – oftast med motiveringen att det inte vore bra för industrin. Tullmurarna mot tredje världen blir kvar. Skuldavskrivningen, verbalt omfattad av de flesta, kommer inte framåt.

Och – vi har sagt det förut – en av de viktigaste orsakerna till det förändrade läget stavas med tre bokstäver: USA.
Nationella intressen blockerar internationella beslut

Inte för att Clinton var någon stor vänsterpolitiker, men under hans administration var USA i alla fall redo att skriva under Kyoto-avtalet och den nyliberala ekonomiska politik som under ett par decennier tvingats på fattiga länder genom Världsbanken och Valutafonden var sakta på väg att omprövas. Genom nätverket för ”progressive governance” hade Clinton ett nära samarbete med europeiska socialdemokratiska ledare.

Bush ställer inte upp

Med Bush i Vita huset har detta slagits i spillror. Den nye presidenten ställer inte upp på själva problemställningen i den internationella debatten. Där EU frågar hur vi med politiska beslut kan minska miljöproblemen, där frågar sig Bush hur de stora företagen ska kunna få ännu bättre villkor. Där EU utvärderar den rika världens ansvar, där frågar Bush vilka krav vi ska ställa på de fattiga länderna.

Klyftan ökar när världsbilderna inte möts och därmed ökar också handlingsförlamningen. Och de enda som förlorar på att toppmötena inte leder till konkret politik är medborgarna. I Nord och Syd.

Ledarredaktionen ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM