ÅSIKT

Låt anhöriga komma hit

Invandrare får inte sättas på undantag

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Utredningen om anhöriginvandring, som presenterades i veckan, landade i samhällsdebattens centrum. Sedan mordet på Fadime har röster höjts för minskad anhöriginvandring. Det hävdas att möjligheten för flyktingar att återförenas med sina anhöriga ger hederskulturen grogrund.

Men anhörigkommittén föreslår inte hårdare regler. Den vill tvärtom mjuka upp den regelskärpning som skedde 1997. Föräldrar och barn som lämnats ensamma kvar i hemlandet ska få komma hit om det finns särskilda skäl. Andra släktingar ska också få uppehållstillstånd i Sverige, om skälen är ”synnerliga”.

Det är positivt. Svårigheten att återförenas hindrar många flyktingars sår från att läka. Kampen mot det djupt patriarkala system som hederskulturen i vissa grupper utgör kan inte lösas med att barn och föräldrar tvingas att leva långt från varandra. Den svenska strukturella rasismen, som stänger många invandrare ute och gör att samhällen kan bildas i samhället, är problemet. Inte invandringen i sig.

Men det finns en hake i anhörigkommitténs förslag. Den föreslår att flyktingar som vill ta hit sina anhöriga ska vara försörjningsansvariga i två år. De ska kunna betala för mat, bostad och andra vardagsbehov. Undantagen är visserligen flera – exempelvis ska ”ofrivilligt arbetslösa flyktingar” inte behöva försörja sina anhöriga – men signalen är tydlig. Flyktingar får inte ta del av våra gemensamma trygghetssystem på samma sätt som andra.

Inte ensam om tankegångarna

Anhörigkommittén är inte ensam om de tankegångarna. I fjol föreslog moderaternas arbetsgrupp mot segregation att flyktingar skulle lyda under särskilda regler för socialbidrag. I stället för att ta itu med den etniska diskriminering som förnekar invandrare plats på arbetsmarknaden ville moderaterna att flyktingar som tackade nej till den sysselsättning som kommunen anvisade skulle förlora rätten till ekonomiskt stöd. Den enskilda människan gjordes ensam ansvarig för sin situation. Samhällets skuld i marginaliseringen förnekades.

Sådana speciallösningar för specialmänniskor riskerar att stärka segregationen ytterligare – eftersom politiken då börjar göra skillnad på ”vi” och ”dom”. Men anhörigkommitténs förslag riskerar att verka segregerande också för att flyktingfamiljerna, om de själva måste försörja de anhöriga som kommer hit, kan tvingas att sluta sig samman. Om mormor ska kunna leva i Sverige måste hela familjen hjälpa till. Unga flyktingar kan, för sina anhörigas skull, tvingas att välja jobb framför utbildning. Pengarna behövs hemma.

Reglerna måste bli mjukare

Svensk flyktingpolitik ska vara human. De stränga reglerna för anhöriginvandring måste bli mjukare. Men Sverige måste även i fortsättningen stå emot mot de nyliberala strömningar som visserligen öppnar för ökad invandring – men på bekostnad av det gemensamma ansvaret. Hellre en reglerad invandring som garanterar invandrare samhälleligt stöd, än en fri invandring som säger åt människor att klara sig bäst de vill.

Flyktingpolitikens mål måste vara ett sammanhållet samhälle. Människor som tvingats fly hit får inte sättas på undantag. Då stängs de i praktiken ute.

ÅP

ARTIKELN HANDLAR OM