ÅSIKT

Torsk på torsken - dags för tuffa tag

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det nappade alltid när morbror Walter och jag pilkade torsk vid Eggeskär utanför Klädesholmen. Fisk efter fisk drogs silverskimrande in över relingen på den lilla aktersnurran. Måsarna skrek, vi triumferade.

Men det är fyrtio år sen nu. I dag står jag här vid min vackra fjordstrand innanför Orust och vet att det är nästan lönlöst att försöka få tag på stortorsk i Västerhavet. Ett lekande lokalt bestånd finns kvar i Kattegatt, inte ett enda i Skagerack. I Östersjön är situationen också krisartad. Där tycks ett ödesdigert ekologiskt regimskifte vara på gång. När torsken minskar blir det mer av basfödan skarpsillen, vilken i sin tur äter torskägg - så att torskbeståndet krymper ännu snabbare.

Torskkrisen har accelererat sen 1980. Forskare har larmat, hotat och krävt minskade fiskekvoter. Men förgäves. Fortfarande öser EU årligen ut 13 miljarder svenska kronor i stöd till allt större och effektivare båtar, trålar och pejlingsinstrument. Klappjakten fortsätter. Och eftersom vuxentorsken inte räcker till för lönsamheten, tar man upp rubbet, torskungar och annan så kallad bifångst. Allt för att kunna betala skulder och amorteringar på den dyra utrustningen. Det bisarra är att de gemensamma reglerna för Östersjön fortfarande tillåter fångst av individer som bara är 35 cm stora - trots att torsken här leker och fortplantar sig först vid 40-45 cm längd. Man tar alltså inte bara av räntan, utan tär på själva kapitalet.

Måste det gå så långt som till en kris à la Newfoundland? Där den försvunna torsken ännu efter drygt tio år inte har återkommit. Med tiotusentals arbetslösa fiskare och hela kustsamhällen i ekonomisk och social kollaps.

Förhoppningsvis inte. EU har trots allt börjat vakna. Just nu förbereder sig medlemsländerna för en tuffare gemensam fiskeripolitik från 2003 - med krav på så kallade selektiva redskap (som sållar ut bifångster och ungfisk) och skydd av lek- och uppväxtområden.

Sverige måste kräva att de nuvarande stödmiljarderna i stället används för att lösa ut delar av den överdimensionerade fiskeflottan, så att fångstkapaciteten bantas och äntligen kommer i balans med havets nyproduktion av fisk. En politiskt laddad fråga som kräver stöd från de europeiska fiskarnas egna organisationer, bland andra svenska SFR. Regeringen bör även pröva miljöminister Kjell Larssons tankar om ett ensidigt svenskt torskfiskestopp - om så krävs för att få andra länder med.

Måste vi också bojkotta den läckra och nyttiga torsken på middagstallriken - som Världsnaturfonden vill? Själv tar jag hellre fasta på det goda initiativet från Ica, Axfood och Coop (före detta KF). Inom några månader kan de garantera att endast vuxen torsk som hunnit leka säljs över disk och som djupfrysta filéer.

Och om något år kommer Krav och branschen att kunna erbjuda oss miljömärkt vildfisk, fångad och beredd på ekologiskt acceptabla villkor. Då kan vi fiskälskare nog simma lugnt "

Stefan Edman

ARTIKELN HANDLAR OM