ÅSIKT

Illavarslande lönekrav

Byggnads kräver 25 procent mer än andra

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Byggjobbarna tjänar bäst och deras löner ökar snabbast bland LO-grupperna. Redan nu ligger Byggnads löner 10 procent över en genomsnittlig industriarbetarlön. Men det räcker inte. Inför sin kongress i sommar presenterar Byggnads målet 25 procents högre löner än industriarbetargenomsnittet.

Så talar ett förbund som övergivit den solidariska lönepolitiken och känner marknadskrafterna i ryggen. Det är illavarslande.

Som argument för de höga lönekraven anges dålig arbetsmiljö: kyla, väder och vind har inte blivit bättre, små personalutrymmen, långa arbetsresor och ett fysiskt tungt jobb. Vi utgör en så liten del av arbetsmarknaden att våra löner inte spelar någon roll, hävdar också förbundet.

Byggnads uppträder som ett särintresse likt överbetalda miljonärsdirektörer när förbundet hävdar att deras löner inte spelar roll. ALLA löner spelar roll. Byggjobbarna är heller inte ensamma om svåra arbetsmiljöer. Inom t ex vården är jobben också extremt tunga, arbetsutrymmena för små, stressen och arbetspressen med övertider och dåliga scheman hög. Dåliga arbetsvillkor ska inte ”köpas” med höga löner, de måste fortsätta att förbättras.

Lärdomar av kasinoekonomin?

Under åttiotalets fastighetsbubbla drev bygglönerna och de skenande byggkostnaderna i storstäderna upp inflationen i hela ekonomin. Nu känner branschen på nytt marknadskrafterna i ryggen – men något har vi väl ändå lärt av åttiotalets kasinoekonomi och nittiotalskrisen? I 20 år låg den svenska löneökningstakten nominellt på 7–10 procent medan utfallet i reallöneökning stannade på blygsamma 0,5–1 procent. Priset för det magra resultatet blev högt med inflationsspiral, galopperande priser och raserad internationell konkurrenskraft.

Inflationsläxan – räntan höjs

Sedan dess har lönebildningen stabiliserats. Vi har fått Riksbankens inflationsnorm på 2 procent. Går inflationen därutöver höjs räntan, det är en läxa löntagarna lärt. Den så kallade Edin-normen, att vi inte kan ta ut löneökningar högre än EU i kombination med industriavtalet, har bildat skola för förhandlingarna och vi har fått ett medlingsinstitut och en öppen och bättre lönestatistik.

Många har sagt att den svenska lönebildningen ”nu är på plats” och löneökningstakten stabil på europeisk nivå, 3–4 procent. En effekt är dock att det är svårt att förändra relativlönerna inom ramen för så små nominella höjningar. Det är ett problem när de låga ”kvinnolönerna” inom den offentliga sektorn som länge släpat efter nu måste höjas för att skola, vård och omsorg alls ska kunna få den personal som krävs för att klara välfärden. Om det behovet är de flesta överens. Frågan är om enigheten står sig också vid förhandlingsborden.

Byggnads arroganta krav på 25 procent mer än alla andra visar att frågan om rättvisa och stabila relativlöner inte alls är löst.

225

L A

ARTIKELN HANDLAR OM