ÅSIKT

Svik inte kvinnorna

Jämställdheten en facklig ödesfråga

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Stora förhoppningar knöts till den nya jämställdhetslagen, som trädde i kraft den 1 januari 2001. De fackliga centralorganisationerna fick då möjlighet att anmäla arbetsgivare som brister i sitt jämställdhetsarbete – som struntar i att upprätta jämställdhetsplaner och som inte gör lönekartläggningar – till statens jämställdhetsnämnd.

Inte en enda anmälan från facket

Ett och ett halvt år senare konstaterar jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström att inte en enda facklig anmälan har kommit in.

Det beror knappast på att arbetsgivarna plötsligt har blivit strålande på jämställdhetsarbete. Undersökningar visar att bara en av fyra privata arbetsgivare, och tre av fyra offentliga, har jämställdhetsplaner.

Borgström är besviken. Han påpekar att den nya jämställdhetslagen är ett instrument för fackföreningsrörelsen att förbättra jämställdheten på arbetsplatserna. Facket kan inte längre skylla sin passivitet på bristande lagliga möjligheter.

LO skyller på att det tar tid

Förut kunde bara jämställdhetsombudsmannen själv anmäla arbetsgivare till statens jämställdhetsnämnd. Nu, när också facken kan göra det, hade Borgström hoppats på en rejäl uppryckning.

Jämställdhetsombudsmannen är en liten myndighet med begränsade resurser. Det är facket som finns ute på arbetsplatserna och ser vad som händer där, säger han.

LO skyller ifrån sig. Ett och ett halvt år är kort tid, säger Maud Jansson, jämställdhetsansvarig på centralorganisationen. Att upprätta jämställdhetsplaner och att göra lönekartläggningar är långa processer. Dessutom har inte kunskapen om den nya jämställdhetslagen hunnit få fäste i fackföreningarna.

Måste gå från teori till praktik

För fackföreningsrörelsen är det en ödesfråga att ta arbetslivets könsorättvisor på allvar. När Wanja Lundby-Wedin tillträdde som LO-ordförande definierade hon LO som en feministisk organisation. Även TCO har klara feministiska ambitioner.

Fackföreningsrörelsen var drivande bakom den nya jämställdhetslagen. Nu måste den gå från teori till praktik och visa att den verkligen tänker göra upp med sitt lika patriarkala som könsblinda arv.

Allt annat vore ett fackligt svek mot kvinnorna.

Nyckel till det praktiska, fackliga jämställdhetsarbetet ligger inte främst hos centralorganisationerna LO och TCO. De kan producera flashiga reklamkampanjer och agera påtryckare. Men medlemsförbunden har ansvaret. De kan ta fighten med arbetsgivarna och göra verklighet av jämställdhetskraven i fackliga förhandlingar, oavsett om det gäller löner eller jämställdhetsplaner.

För kvinnor i arbetslivet lönar det sig mer med könsbyte än med utbildning, slog Kvinnomaktsutredningen fast. Hur länge till?

ÅP

ARTIKELN HANDLAR OM