ÅSIKT

Borgerligt krig i valrörelsen

Fyrklövern har problem med verklighetsbeskrivningen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

1 JULI 2002. Riksdagen har stängt. Flera stora utredningar presenterade sina förslag den gångna veckan och toppmötet i Sevilla utgör ett slags avslutning på vårens EU-arbete. Det är med andra ord dags för de politiska partiernas företrädare att ladda inför höstens val.

I Som-institutets senaste rapport finns både regeringen, riksdagen och EU-parlamentet bland de institutioner som fått ökat förtroende bland människor.

När det gäller politikens ställning kan alltså de svenska partierna känna sig tämligen nöjda när de nu laddar upp inför mötet med väljarna. Lika nöjda med det egna partiets förutsättningar är säkert inte alla politiker.

Särskilt illa är det för den borgerliga kvartetten Lundgren, Svensson, Leijonborg och Olofsson. Av det som skulle bli ett trovärdigt regeringsalternativ återstår i dag bara ruiner. Problemet för den borgerliga fyrklövern handlar om verklighetsbeskrivningen. Valstrategerna har räknat med att kunna vinna på regeringens misstag.

Därför målar Lundgren och de andra verkligheten i svart. Skatterna är för höga, tillväxten för låg och skolan för dålig. Nu tycks väljarna ha en annan bild av verkligheten. Därmed har oppositionens regeringsalternativ i praktiken kollapsat.

Strid om familjepolitiken

Flera av valrörelsens mest intressanta debatter kommer i stället att utspelas som borgerliga inbördeskrig. Det handlar till exempel om familjepolitiken. Folkpartiet har länge gått i spetsen för en politik för jämställdhet och lika deltagande på arbetsmarknaden. Maxtaxan är i grunden folkpartipolitik.

Samtidigt har framför allt kristdemokraterna byggt sin profil på ett försvar för traditionella familjemönster, sådant som i amerikansk politik brukar kallas för ”familjevärden”. Svensson använde också partiledardebatten i riksdagen åt att angripa maxtaxan och förskolorna. Han har dessutom förklarat att partiet aldrig kommer att medverka i en regering som för folkpartistisk familjepolitik.

Homoadoptioner symbolfråga

Den borgerliga sprickan vidgades ytterligare när centern i veckan lämnade kravet på vårdnadsbidrag.

På samma sätt är det med homosexuellas rätt att prövas som adoptivföräldrar. För liberalerna är det en hjärtefråga att införa den rätten, för de konservativa en lika stark symbolfråga att förhindra den.

Det handlar med andra ord om synen på individen och familjen. För både kristdemokrater och folkpartister är det mycket grundläggande värderingar. Med regeringsmakten utom räckhåll är det fritt fram att profilera det egna partiets position.

IP