ÅSIKT

Gislaved symbol för idélöst ägande

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

6 JULI 2002. I går vulkaniserades sista bildäcket i Gislaved. Till semestern tvingas 700 anställda ut i arbetslöshet eller i bästa fall till ett nytt arbete. Nu sätts punkt för en nära 110-årig era inom gummibranschen.

Fabriken i Gislaved startade 1893 och köptes 1927 av Kooperativa förbundet för att bekämpa ”galoschmonopolet”. Tyska Continental som tog över 1992 gör nu det KF ville förhindra. Stordriftshysterin har krossat ambitionen och Gislaveds affärsidé att i en hanterlig fabrik satsa på specialisering och miljövänliga produkter.

Fabriker försvann

Få företagsnedläggningar har väckt sådan vrede. Den följde på en våg av oförklarlig industridöd som förra hösten svepte fram i Degerfors, Katrineholm och Arvika. På alla orter försvann vinstrika och utvecklingsstarka fabriker med global anknytning. Anställda undrar oroligt: Om det inte längre räcker med rekordvinster och industriella innovationer, vad kan vi då vänta oss av den globala kapitalismen?

Tidigare har kapitalister och ägare försäkrat att industrier som ger vinst är trygga företag. De nya kapitalisterna har ett hårdare ansikte. De styrs av tron att det i framtiden går att göra ännu högre lönsamhet om man flyttar vinstmaskiner och buntar ihop dem med andra enheter.

Så enkelt är det inte.

Tvärtom visar det sig vara svårt att smälta samman och fusionera. Närhet, engagemang och drivkraft försvinner i det stora.

Bruksorterna tvingas slåss mot etiketter som pratexperter klistrar på dem i allsköns soffdebatter i tv. En är att de inte står för utveckling.

Vad är det för trams? Gislaveds gummitillverkning är inte nostalgi. Den bygger på miljövänligt material och trafiksäkra däck. Alltså social och miljöinriktad produktion.

Trötta kapitalister

Det kortsiktiga ägandet som härjar i Gislaved tackar naturligtvis för draghjälpen från marknadsinriktade ekonomer. Företagen slipper då att ta upp den brännande frågan varför ägandet inte längre känner ansvar eller fungerar.

Gislaved visar hur industriellt idélösa och trötta dagens kapitalister är. I stället för att bejaka ny produktion så har spikmattor rullats ut för nya tilltänkta gummitillverkare. Alltså de som likt KF 1927 vill bekämpa ”galoschmonopolet”.

Mångfald och industriellt nytänkande är inte det nya kapitalets paradgren. I Gislaved kostar det 700 människor jobben och Sverige en nyckelbransch.

RJ