ÅSIKT

Kom hit, LO-ekonomer! Vi är inga globala glidare

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
1 av 3 | Foto: ROGER LUNDBERG
Resursslöseri Verksamheten på Degerfors Järnverk ska flytta till England och Sheffield. Det tycker Bjarne Rasmussen vid Degerfors Järnverk är ett resursslöseri utan motstycke.
LEDARE

Industrin är utveckling. På bruksorter som Degerfors skapar vi välfärd och industriell utveckling. De debattörer och ekonomer som påstår att bruken är föråldrade vet inte vad de talar om. Mitt råd till arbetarrörelsens ekonomer är: Kom ut till oss och få insikt och drivkraft.

Kan en extremt hög vinst och lönsamhet innebära döden för en industriell produktion och riskera släcka ned ett brukssamhälle som har fungerat i 350 år?

Frågan kan – som vi i Värmland säger – verka gôrstôlli. Men det är just den bisarra verklighet som vi i Degerfors upplever. Vår avkastning är 39 procent. När Sandvik gick som bäst var visst dess vinst 28 procent.

Brist på order har vi inte. Just nu producerar vi 15 procent mer än vad våra ägare budgeterat. Ändå ska vi väck. Vårt stålverk, med stränggjutning och valsverk ska läggas ned och 330 trotjänare sparkas ut. Det är ett mänskligt och industriellt resursslöseri utan motstycke. Hur tänker och agerar det globala kapitalet?

Från hyperkapitalismens stressade placerare och ekonomer får vi höra att vi på bruken är föråldrade och måste hitta en ny omvärldsanalys.

– I framtiden kan Baltikum tillverka stål. Vi i Sverige ska syssla med det moderna, sa bubbelekonomins företrädare riskkapitalisten Kjell Spångberg för något år sedan i en intervju.

Framtiden då var IT, enligt de analytiker som nu dömer ut oss. Sedan dess har visst 2 000 miljarder kronor försvunnit från den framtidssektorn – samtidigt som vår stålproduktion i Degerfors blivit ännu mer glänsande. Den rostfria marknaden växer fem procent årligen.

I Degerfors gör vi kvalitetsstål. Vi klarar 330 olika sorter mot kanske åtta i andra stålverk. Kvalitet och skräddarsydda order är vår affärsidé. Flexibilitet, självstyrande arbetslag med ansvar och moral är den organisation vi skapat. Lagspelet har vi lärt av fotbollen.

I Degerfors fick vi nyligen en order från Tjernobyl. Vi var det stålverk som kunde klara den kvalitet som krävdes för att täta mellanlager där. För ett år sedan fick Degerfors den största rostfria stålordern i svensk historia. Den kom från tigerekonomins Taiwan.

Det här visar att bruken inte är föråldrade. Vi sysslar med innovationer, konkurrenskraft och industriell renässans. Det är vi som drar Sverige framåt.

Stålverket i Degerfors skulle läggas ned också för tio år sedan. Då hittade vi vår nya affärsidé och produkt som snabbt vann marknader även långt borta i Asien. Ägarna upphävde då nedläggningsbeslutet. Skälet var att vi anställda hade en bättre kapitalistisk idé än de själva.

Vi blev så lönsamma att ägarna Outokumpu och Corus nu ”tar” vår affärsidé och flyttar den till Sheffield. Det är företagsekonomiskt ofattbart. I Sheffield finns inte som i Degerfors ett valsverk 38 meter från stålverket. Engelsmännen tvingas transportera stålet för valsning antingen till Degerfors, Avesta eller till engelska legovalsverk. Det är hundratals mil och över havet. Medge att den affärsidén låter stôlli.

Att bubbelekonomin pyst färdigt överraskar inte. IT-baksmällan värker. Men att även en klick av arbetarrörelsens ekonomer tappat kontakten med verkligheten förvånar.

Även därifrån får vi höra att Sverige inte ska syssla med stål eller gummi. Trots att handelsöverskottet för stål var

19 miljarder kronor förra året. Det tyder på en djup okunnighet om brukssamhällets industritradition.

Ni ska göra något helt annat, heter det. Men vad det är, får vi inget svar på. Några nya jobb eller idéer har inte levererats hit av rörelsens marknadsfantomer. Kanske har de fullt upp med att tränga sig in på borgerliga tidningars debattsidor med sina åsikter.

Vad är det då vi slåss för? Varför lägger vi oss inte ned och dör som ägarna, analytikerna och ekonomernas doa-doa-kör vill?

Svaret är enkelt. Vi tror på en renässans för svensk industri och på den mänskliga drivkraft som finns på bruksorterna. Det hela är som ett tåg. Där lok och alla vagnar måste finnas med för att klara exportinkomster, vården, skolan, omsorgen och de bidrag som vi lämnar för att hålla igång storstadsregionernas kultur- och kommunikationsutbud.

När Degerfors Järnverk får en order ger det inkomster till statskassan, resurser till sjukhuset i Karlskoga och till kommunen. Den ger arbete för ABB:s serviceunderhåll, för elfirman, mekaniska verkstäder, plåtslagare och för färg- och elaffären i regionen. Bruken är ett dynamiskt lokomotiv för ekonomi. Vi är inga globala glidare.

I Degerfors rustar vi

för andra halvlek. Vi ger oss inte. Vi vill fortsätta vara ett av världens mest lönsamma stålverk. Vi toppar nu laget när våra VM-killar är hemma från Japan. Svennis, Tord Grip, Andreas Andersson, Olof Mellberg, Ralf Edström och Thomas Nordahl. Finns det någon annan ort i världen som haft en sådan trupp i Japan?

Bjarne Rasmussen (Ordförande för Metallklubben vid Degerfors Järnverk)