ÅSIKT

Låt bredband slippa banden

”Att ändra i stabilitetspakten behöver inte minska förtroendet för euron”

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

24 juli 2002. Dagens EU-politik bromsar tillväxten. Unionens stabilitetspakt ska garantera att medlemsländerna har ordning på sina finanser. Länderna får ha högst tre procent av BNP i underskott, annars kan de bötfällas. Den stränga tilllämpningen av detta krav hindrar en offensiv politik för att få fart på ekonomin.

I en TT-intervju efter EU-toppmötet i Sevilla öppnade Göran Persson för ändringar av stabilitetspakten. När EU:s finansministrar möttes den 12 juli var Bo Ringholm betydligt mer återhållsam och talade om vikten att hålla på budgetdisciplinen. Det var kanske rätt taktik då för att hindra länder med stor skuldsättning, som Italien, att helt släppa tyglarna i den ekonomiska politiken. Men det håller inte på sikt.

Stabilitetspakten kommer att ändras. Det står redan klart efter att alla de tunga medlemsländerna krävt en förändring. Nu gäller det att påverka hur framtidens regler kommer att se ut.

Några möjliga element finns redan på bordet. Den brittiska regeringen vill att investeringar inte ska räknas in i underskotten. Då skulle det bli lättare att rusta upp slitna järnvägar och satsa mer på modern infrastruktur som bredband. Den ansvarige kommissionären, Pedro Solbes, har antytt försiktiga förändringar av pakten för att länderna ska kunna satsa mer när ekonomin går trögt.

Lätt att motivera

Att ändra i stabilitetspakten behöver inte minska förtroendet för euron. Införandet av euron har gått bra och valutans värde har stigit kraftigt på senare tid. Det borde inte vara så svårt att motivera större frihetsgrader för tillväxt när det fortfarande går trögt för den europeiska ekonomin. Alternativet är att pakten faller sönder därför att de stora länderna struntar i den.

Möjligt att föra näringspolitik

Att öka utrymmet för investeringar skulle också göra det möjligt att föra en europeisk näringspolitik värd namnet. På toppmötet i Lissabon år 2000 enades EU-ledarna om en tioårig handlingsplan och deklarerade att ”Europa ska bli den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i världen, kapabel att uppnå uthållig tillväxt med fler och bättre jobb och starkare sociala band”.

Om investeringar räknas bort från budgetunderskotten skulle det äntligen bli möjligt att göra de storsatsningar på modern infrastruktur och livslångt lärande som länderna lovade i Lissabon. Det skulle också underlätta för dagens kandidatländer att göra de investeringar som behövs för regional utveckling och en bättre miljö. ME