ÅSIKT

Så olika verkligheter, så skilda perspektiv

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Sorlet tilltar och vi reser oss. Slut för i dag. Nyss har vi diskuterat löner. Med ett överseende leende har de skrattat: ”Sådan tur att det finns folk till allt, till och med att städa”.

Underförstått att de själva aldrig skulle få för sig något så dumt. Eller: ”Jamen, Norrland kan väl bli som Estland, med låga löner och billig arbetskraft, så företagen vill flytta dit?”. De är nitton år, välklädda och pålästa. Men sorgligt enögda.

Vi går ut ur klassrummet och jag kommer på att jag glömt att fråga Birgit hur hon haft det på födelsedagen. Birgit är en udda fågel på universitetet. Drygt fyrtio, har jobbat inom vården i alla år.

Men nu har kroppen sagt ifrån. Orkar inte mer. Så Birgit börjar plugga. Trots att hon har en son hemma att försörja och trots att de lever på femtusen i månaden, av skäl jag har glömt.
Valet borde handla om toalettpapper ska vara en rättighet, eller något vi får önska oss när vi fyller år.

Hon går den knappa timmens promenaden till skolan varje dag och är hon först på biblioteket kan hon låna böckerna. Det blir billigare än att köpa. Födelsedagen var i alla fall lyckad, säger hon.

Familjen samlad med tårta och kaffe och i present fick hon en bal toalettpapper. ”Det är alltid bra att ha, räcker nästan ett helt år”, säger hon glatt.

Så olika verkligheter. Så olika perspektiv och möjligheter. Kan de mötas?

Dagen därpå är det dags att redovisa ett par pm vi skrivit. En högröstad man, aktiv inom studentmoderaterna, tar kommandot. Han pratar om de höga skatterna som förstör för företagen.

Han talar om lata anställda, som sjukskriver sig, maskar på jobbet och fikar för länge. Han berättar om de höga lönerna för städerskor, som gör att det inte längre lönar sig för den viktiga arbetskraften – ekonomerna, företagsledarna, cheferna – att plugga vidare.

Skillnaderna måste öka, slår han fast, och avslutar: ”Det behövs mer piskor i samhället. Hungern är bästa drivkraften!”

Så skymtar människosynen fram. Så blir ekonomi, som alltid, också politik. Han glömmer att nämna att för cheferna är det precis tvärtom. Åtminstone om man ska tro debatten.

För dem är det inte hunger, utan en chans till oändlig övermättnad som driver på. Som om vi var olika arter.

Det sägs att gamla tiders tjänstefolk visste allt om dem de jobbade för. Städerskan eller barnflickan kunde ofta berätta om husfruns vänsterprassel, sonens spritproblem eller andra detaljer som säkert hade slagit även dagens Se & Hör-journalister med häpnad.

Tjänsteflickorna visste allt, därför att ingenting undanhölls dem. De sågs som en del av inredningen, en lika självklar ingrediens som köksbordet eller spisen.

Och inför en spis behöver man inte skämmas.

Så tydliga var skillnaderna – då. Nuförtiden glimtar de fram mellan Percybonusar och dåligt designade optionsprogram eller när en trött partiledare (läs Alf Svensson) råkar försäga sig.

För säkerhets skull: jag är varken kommunist eller vänsterpartist. Inte ens i smyg. Det tror jag inte Birgit var heller (och definitivt ingen annan i klassen, men det var förstås några år sedan nu.)

Men de befriande enkla svaren är en flykt från verkligheten och det gäller lika mycket höger- som vänsterut. För visst är det sant att skatter kostar, att vi får färre högutbildade ju mer vi jämnar ut löneskillnaderna och att en stat faktiskt kan bli för stark. Visst måste det löna sig att arbeta och det är klart att vi allihop kan sjukskriva oss i onödan någon gång.

Inte ens jag har undgått intervjuerna med dem som lägger grannens golv med a-kassan i bakfickan. Visst finns de.

Men de är inte ensamma. Granne med dem bor tiotusentals människor som Birgit, som vågar och försöker och som knappast behöver fler piskor och hinder. Som är kompetenta och kunniga i det de gör, med eller utan bonusar.

Så olika verkligheter. Så olika perspektiv. Men diskussionen måste börja där. Valet i höst borde handla om detta: om toalettpapper ska vara en rättighet, eller något vi får önska oss när vi fyller år.

Elly-Anne Johansson