ÅSIKT

Pridefestivalen - flatornas fest

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: ÅSA WESTERLUND
Kamperna för homosexuellas och kvinnors rättigheter är nära besläktade. De handlar båda om antidiskriminering. Bilden togs vid Pridefestivalen i Stockholm förra året.
LEDARE

31 juli 2002. Stockholm Pride, den årliga gayfestivalen som invigs i dag, är inte längre ett party på bögarnas villkor. Flatorna kräver stort utrymme.

Tjejfesterna är många. På biografen Zita visas dokumentärfilmen Väninnor - berättelser ur garderoben. I seminariecentret möts forskare och feminister för att diskutera queerrörelsens förhållande till kvinnorörelsen. På fredag kväll blir det queerfeministisk marsch. Lesbiska, bitjejer, könsöverskridare och deras vänner demonstrerar.

Politisk manifestation

Pridefestivalen är i stora stycken en politisk manifestation. Gayrörelsen vässar argumenten för sexuellt likaberättigande - och därmed för alla människors rätt att vara sig själva. Valrörelsen pågår. Alla partier utom de moralkonservativa kristdemokraterna trängs på festivalområdet.

Mot den bakgrunden blir det extra viktigt att pridefestivalen präglas av könsperspektiv. De könsrelaterade orättvisorna är lika närvarande i homosamhället som i heterovärlden. I båda sammanhangen är mannen norm. Gayrörelsens rättighetskamp har länge utgått från bögarnas behov.

Det märktes inte minst i debatten om homosexuellas föräldraskap. I början av juni fattade riksdagen beslut om homosexuellas rätt att prövas för utlandsadoptioner. Men lesbiska är fortfarande förbjudna att insemineras vid allmänna sjukhus. Frågan ska utredas ytterligare.

Ett sådant halvdant riksdagsbeslut om homosexuellas föräldraskap hade knappast varit möjligt om inte gayrörelsen och dess vänner hade bränt nästan allt sitt opinionsbildarkrut på adoptionsrätten - och låtit inseminationsrätten falla i skugga. Diskriminering av lesbiska har inte rönt samma uppmärksamhet som diskriminering av bögar.

Kamperna för homosexuellas och kvinnors rättigheter är nära besläktade. De handlar båda om antidiskriminering: alltså om människors rätt att behandlas som människor trots att de inte motsvarar den socialt konstruerade normen. Därför passar köns- och homokampen utmärkt att drivas tillsammans.

Ligger i tiden

Gayrörelsens kvinnor förstår det och tar chansen att påverka. Tidpunkten kunde inte vara bättre vald. Människorätten ligger i tiden. Riksdagspartierna (återigen med undantag för kristdemokraterna) blir allt mer gayvänliga. De börjar kalla sig feministiska.

Sådant förpliktigar. Om politikerna som minglar runt på pridefestivalen vill vara trovärdiga har de inget annat val än att i praktisk handling bedriva en radikal gaypolitik med tydligt könsperspektiv. De måste börja med att så fort som möjligt ge lesbiska inseminationsrätt.

ÅP